Dressyrtävlinga vs hopptävlingar...

2017-08-05 @ 19:49:00
Jag har ju varit ute en del på olika dressyrtävlingar nu de sista åren sen allsvenskan 2015 med Bullen när vi tävlade i lag från BRS! Då tävlade jag min FÖRSTA lokala dressyrtävling någonsin och VANN på nästan 70%!! Därefter så har jag legat mesterdels på 68-70% med Bulle på alla tävlingar därefter bortsett från någon på 65% som är det sämsta jag fått. (LB:1). 


Innan dess har jag och Bullen enbart tävlat hoppning och fått placeringar upp till 1.20m! Jag valde alltså att ställa upp då det i Brämhults RS och mina vänner i stallet inte hade tillräckligt med folk att kunna anmäla ett lag, för man bör ju vara fyra personer när man faktiskt har den möjligheten.

Året därpå (2016!) var jag uppkvalad med båda hästarna pga för höga procent under året som gått och jag fick alltså inte anmäla mig med någon av mina hästar så länge det var minst div II, och ja det fanns tyvärr ingen i stallet som var på den nivån.
Charlie SM 1.20m, DM 2008= Ett pet!
 
På en dressyrtävling är det så otroligt mycket som skiljer sig från en hopptävling! Det är inte samma stress, inte samma publik, inte samma bedömning.

Oavsett hur "illa" du rider i en hoppning så kan du styra igenom en riktigt bra häst runt en 1.20-bana trots att det ser förjäkligt ut och att du själv inte rider särskilt bra! Ett nedslag ger fyra fel och ett tidsfel är ett tidsfel! Det är både för och nackdel. Hoppningen ger ett 100% rättvist resultat oavsett hur illa/bra du rider! 
Vinst i LB:1 på över 71%!
 
I dressyren däremot så influerar domarens tycke mycket i poängsättningen, även om en travökning ger en 7a för 9 av 10 domare så finns det alltid en som tycker något annat. En ritt som känns SKIT kan du vinna på 70% (vilket jag gjorde i bilden ovan!) medan en annan domare i en annan tävling i samma klass som känns betydligt mycket bättre än ritten innan, kan ge dig 65% och utanför placering (vilket också hänt mig!) Det är som sagt både för och nackdelar med bedömningssporter... 
 
Hoppning är ju det jag vill göra egentligen, men just nu känner jag att... Jag har lagt all min tid den här sommaren på Lillen sen min älskade bästa Pejji gick bort så oväntat och hastigt. Lillen och jag har kommit varandra betydligt mycket närmare än innan de sista två månaderna och han har till och med börjat GNÄGGA när jag visslar/ropar efter honom i hagen och kommer i full galopp med Bullen i släptåg.
Bullis är dock ett säkert kort på TÄVLING, även om Lillen på träning säkert fått 80%! på ett LB:1-program! På tävling däremot så barnslar han sig så mycket och skriker och gapar och gnäggar precis heeeeela tiden efter både Bullen och Pejji! Det är just därför jag har så dåliga resultat på BLUP... Han har ENORM kapacitet men han måste bara lära sig att förvalta den på tävling också!

Jag har nu hittat en otroligt duktig beridare som rider Lillis en dag i veckan nu och det är verkligen ren MAGI att se dom ihop!!!! Jag är så otroligt glad att jag hittade just honom till Lillen då det aldrig kunde bli bättre!
Jim och Lillen. Magi!
 
Första gången jag såg dom två ihop så blev jag faktiskt tårögd... Anledningen var för att jag just då SÅG vad Lillen egentligen har kapacitet för och egentligen kan! Han är en OTROLIGT vacker häst och så länge jag kan förvalta hans kapacietet och utveckla det han kan så kommer han inte ha några problem att starta MSVC:1, precis som jag gjort med Bulle på godkända resultat.
 
 
Vi kommer ha en lokal dressyr i Brämhults RS den 30 September och då kommer Jim starta Lillen i en LB:1a, och jag ser så otroligt mycket fram emot det!! Den här höstterminen vill jag lägga all tid på Lillen och få honom att utvecklas... Anmälningarna öppnar den 16 September på TDB och det är ingen efteranmälningsavgift som krävs hela vägen fram till tävlingsdagen!
 
Jag själv ska starta en LB:1 med Lillis i Gäsene på fredag på en Pay&Ride! Återkommer säkert innan dess!

Puss på er och hoppas att ni alla mår bra! Kramar!

Älskade älskade Pejji!!

2017-07-29 @ 20:43:10
 
Pompeji, min bästa vän, min själsfrände, mitt allt... Jag kan fortfarande inte förstå att han är borta. Jag kommer nog aldrig att förstå det. Det gör så ont när jag går upp till hagen och det bara står två hästar där, det gör så ont att komma in i stallet och se hans saker hänga på hans platser och se boxen tom, det gör så j*vla ont att gå in på Blup och se födelsedatum 1993-2017... Samtidigt någonstans innerst inne är jag så glad att jag själv aldrig behövde ta beslutet, och att allt gick så fort...
Jag har redan för några år sedan fruktat över den där dagen... Hur ska det gå till, vilken metod, när, hur, var...? Jag hade aldrig, ALDRIG (!!) kunnat ta det beslutet själv! Hade ALDRIG kunnat bestämma att min bästa vän ska avsluta sitt liv!!
Det "enda" jag behövde bearbeta (och även kommer göra säkerligen hela livet) är sorgen efteråt... Han var min bästa vän sedan jag var 13 år och har varit en sån stor del i mitt liv att ALLT kretsade kring honom! Var jag än GÅR finns han! Allt från att det står det klottrat "Pompeji" i mina skolböcker, till alla historier och allt vi gjort ihop. Han kom in i mitt liv när jag behövde honom som mest då jag var sjuk i anorexia... Jag fick någon som gav mig det lilla extra, jag fick en bästa vän. Han själv är uppfödd på nappflaska då hans mamma dog efter att han föddes. Vi hittade verkligen varandra. Vi var GJORDA för varandra! 

Åren gick och nämn något vi INTE gjort ihop!! Ni som följt mig ett tag vet hur mycket han har betytt för mig och hur mycket han har påverkat mitt liv...
 
Dock var Pejji ett nervvrak på tävlingsbanorna, tro det eller ej.
Vissa tävlingar kunde vi bli placerade i 1.20m (startat 1.25m och tränat 1.40-banor för Anna Emanuelsson!), och andra kunde vi bli uteslutna i 1.00m... Man visste aldrig om han hade nerverna på plats för dagen eller inte. Alltså kunde vi bli utesluta på första hindret för att han vägrade och totalskenade mot utgången, eller så kunde han gå som en KLOCKA hela banan och bli placerad! Han var OTROLIGT vändbad och SUPERSNABB!!
Jag minns en klubbtävling på Borås ridhus en gång... Det var ponny som kom etta, ponny som kom tvåa, sen jag trea, ponny fyra och ponny femma! Och ja ni som vet hur vändbara och snabba ponnyer är säger väl sitt...
 
Vad jag saknar dig älskling... Kunde vi inte fått fler år ihop? Livet är så jävla orättvist!
 

Boråsväder

2017-07-28 @ 00:23:02
Ibland är Borås inte alls så dumt faktiskt när det gäller väder...
 

You have paralyzed me...

2017-07-23 @ 21:12:51
 
The city sky's feeling dark tonight
We're back to back with our heads down
Just look at me, give me more tonight

Just give me more of your love now
Let's set fire to the lonely night
You're beautiful when you look at me
Let's give love another life
 
Cause you'll be safe in these arms of mine
Just call my name on the edge of the night
And I'll run to you, I'll run to you
I would run to you, if you want me to

Just give me some kind of reason
I'll take the pain, take it all away
Just give it some kind of meaning
Let's let go, let it be the start

You know I'm feeling the same thing
Let's let go of our broken hearts
 
 

SEMESTER!

2017-07-23 @ 11:21:31
Vad ska ni göra på eran semester? Förutom att fortsätta kämpa med brännan, komma igång med ridningen helt igen efter Pejjis bortgång och andas efter några satans kämpiga och förj*vliga månader... Men nu känns det som att jag är på gång igen...
 
 

Älskade bästa vän...

2017-07-18 @ 22:50:00
Jag visste att jag skulle ha en extremt svår period framför mig den dagen du skulle försvinna ifrån mig... Men SÅHÄR jobbig trodde jag aldrig att den skulle vara... Speciellt inte när det kom så fruktansvärt oväntat och från ingenstans... När du var som bäst, i ditt bästa hull, glansigaste pälsen och matglad så det stod härliga till... Det fanns inte i TANKEN att detta skulle hända...

Samtidigt är jag glad att JAG aldrig behövde ta beslutet... För det hade jag aldrig kunnat klara av. Jag saknar dig så extremt mycket att det svider i hela min kropp varje dag...


Film jag gjorde för många många år sedan... Kan inte se den utan att börja gråta. Jag älskar och saknar dig så det går inte att beskriva... Smärtan är verkligen obeskrivlig. Jag har ställt frågan så många gånger hur jag någonsin skulle klara mig utan dig. Och ja, nu är det upp till bevis... F*n vad livet är orättvist...

Hur står ni ut?

2017-07-15 @ 20:58:00
Hur orkar ni ens fortsätta klicka er in på min blogg för att se om jag lagt upp inlägg?Har inte bloggat på evigheter... Har tappat lusten helt. Inte just för bloggen, men för mer eller mindre allt. Men peppar mig lite såklart att se att trots min frånvaro så är det ännu många av er som fortfarande är villig att läsa min blogg och se om jag skrivit något nytt.
 
Är sjukskriven 50%, och jag har fortfarande extremt svårt att hantera Pejjis bortgång... Han var ju mitt allt... Han jag levde för, mitt syre, mitt LIV!!!
 
Ibland får jag fortfarande gråtattacker och drömmer om honom på nätterna... Så det kommer nog ta ett bra tag att smälta det här. Eller ja, jag kommer ALDRIG smälta det! Men hantera det kanske är ett bättre ord...

Kommer fortfarande blogga dåligt... Mår inte bra alls just nu så känner inte för att spela glad i bloggen heller. Så det kommer väl när det kommer...
 
 

Titanic

2017-06-20 @ 00:55:00
Ja jag älskar Titanic, en del av mitt liv, så mycket jag forskar, söker, kollat på dokumentärer och tagit till mig information på nytt gång på gång år efter år så fort det kommer nya uppgifter om katastrofen. ÄLSKAR Titanic. Det har varit en del av mitt liv sedan jag var liten och därav anledningen till min tatuering på min högra överarm som kommer från scenen då Jack säger "make each day count!" när han sitter med de rika personerna runt middagsbordet med Rose. Jag vet inte vad det är, men Titanic är något speciellt, något extra... Något som berör mig djupt... Så tatueringen och själva budskapet betyder en hel del mer än bara det Jack sa runt middagsbordet... Men i förhållande till min kärlek till Titanic fick det bli just det citatet, och jag ÄLSKAR det!!!!
 
 
 
Nedan är när min lillebror spelar Titanic på vår halvflygel hemma hos oss. 
 

Levande mardröm!!!

2017-06-15 @ 20:57:00
Senaste inlägget handlade om hur jag smälter av att se Pompejis vackra ögon... Hur mycket kärlek han ger mig, och hur lycklig jag är tillsammans med honom...
Ingen som läst min blogg kan ha undgått vad den hästen har betytt för mig... Mitt allt, mitt syre, den jag lever för...
 
Dagen jag fruktat över kom alldeles för tidigt.. Alldeles för fort, och alldeles för orättvist... 😭 Jag finner inga ord... Är totalt förstörd... Har gråtit så jag skrikit i mina föräldrars famn efter att samtalet kom. Jag har aldrig skrikit så av sorg, och allt jag önskade var att bara få vakna upp ur en mardröm! Tyvärr lever jag i den nu och tårarna bara fortsätter att rinna och rinna....😭💔 Jag har inte kunnat jobba på hela veckan...
 
I lördags lämnade min allra bästa vän mig... 😭Den som varit min stöttepelare under alla dessa år jag var sjuk... Den som varit mitt allt, min själsfrände, min BÄSTA vän, min stora kärlek... Jag skulle ju offra armar och ben för honom...😭 Han gjorde mig så otroligt lycklig, och jag även honom. Han var den fräschaste och mest levnadsglada 24-åringen man kunde åskåda! 

Jag gjorde verkligen allt för dig för att ge dig en extra chans ända in i det sista... Du var värd den chansen om det så skulle ha kostat mig en förmögenhet... Tyvärr var diagnosen värre än så och du fick somna in på operationsbordet efter kirurgens konstaterande och rekommendationer... 😭 Jag fattar INGENTING!!! Du skulle ju hem igen!! På sommarbete!!

Jag är tom. Förstörd. Förkrossad....

 
Tack för alla FANTASTISKA år jag fick tillsammans med dig min älskade, underbara och bästa vän....😭❤️ Vi har gått igenom så otroligt mycket ihop, och hade planer på så mycket mer... 

Vi har kämpat oss igenom svårigheter tillsammans, just du och jag! Du var den första jag tänkte på när jag vaknade på morgonen och sista innan jag somnade, vad vi skulle göra ihop i morgon, och vad vi gjort under dagen.

 

Varför skulle DU slitas ifrån mig så älskling... VARFÖR!!? Speciellt nu när jag behövde dig som mest! 😭💔 Det skulle ju vara du och jag för alltid!! För alltid... Och så mycket vi skulle göra ihop nu i sommar, alla planer jag hade med dig...

Vila i frid, min älskade Pompeji! 😭❤️ Jag vet att jag gav dig så extremt mycket kärlek och lite till för allt du gett mig under alla dessa år, ändå känns det inte tillräckligt just nu... Jag ser knappt mellan mina tårar som droppar ner på tangentbordet... Du kommer att vara den VACKRASTE ängeln där uppe, och jag vet att vi kommer ses snart igen... Du galopperar till Trapalanda med världens finnaste hull, glansigaste pälsen, hälsan på topp och halva mitt hjärta med dig upp. Det får bli min lilla tröst... 

 

Tack för ALLT älskling... Jag kommer aldrig att sluta älska dig, inte ens efter mitt sista andetag! Livet kommer aldrig bli det samma, men kärleken består och du kommer för alltid att leva kvar inom mig, och det går inte en sekund utan dig i mina tankar... Just idag är det även exakt sju år sedan jag gjort min tatuering efter dig. Jag älskar dig, och du kommer för alltid att ha den speciella platsen i mitt hjärta! ♥️ Pompeji!

Den vackraste ängeln i hela världen!! Tack för att du räddade mitt liv. JAG ÄLSKAR DIG!
Och du tar med dig en stor bit av mitt hjärta med dig upp!! Vi ses snart igen. 
😭



Paus

2017-06-11 @ 21:06:14
Ni kan räkna med att inte behöva gå in på min blogg på i alla fall två veckor framår... Det jag fått uppleva just nu är hittills det värsta jag varit med om och jag har gråtit så jag skrikit i mina föräldrars framn inatt...

Återkommer när jag är redo att blogga igen, men just nu är det totalt paus. Finns ingen energi till det allt och jag strök mig dessutom till tävlingen i Essunga jag egentligen skulle ha varit på idag med Colin och Charlie...

Får se när jag orkar blogga igen.... Just nu är jag bara tom, förstörd, apatisk, oförstående... FAN vad livet är orättvist!!!!! :'(

Dom ögonen

2017-06-03 @ 16:11:09
Smälter när jag ser dig!!
 

Bullen i Essunga 2016

2017-05-31 @ 00:18:00
Åh jag tävlade ju i Essunga förra året med Bullen i 1.00m samt 1.10m! Det var första tävlingen efter att vi vägrade ut oss i båda klasserna just i Essunga året därpå... 

Nu vet jag ju naturligtis vad orsaken beror på och jag får helt enkelt anpassa min ridning och hoppning utefter hans förmåga och vad han känner att han klarar av efter många års utredningar!
Victory in both my classes in this category!

Veterinären på kliniken jag var på (efter alla andra som misslycklats med att hitta problemet!) sa till mig efter att ha sett mig rida Lillen OCH Charlie vid de olika tillfällena (Var på den kliniken hos just den veterinären med Lillen först några veckor innan, och SEN Charlie, just för att han var den mest fantastiska veterinär jag besökt!!) att han helt ärligt från sitt hjärta tycker att jag borde satsa på en bättre häst efter att han såg mig och Lillen första gången men inte ville säga något... Men efter häst nr 2 så sa han helt ärligt att om JAG vill satsa framåt, så borde jag ha en häst som jag kan åtminstone tävla 1.50 på pga min kapacitet i ridningen som han såg. och vad jag vill få ut av hästarna.

Första gången jag var där med Lillen och red för honom så ville han inte säga något... Men andra gången jag var där med Charlie och han såg min ridning så sa han att han vill vara ärlig... Och det uppskattar jag VERKLIGEN!!

Men då kommer jag till det problemet där hjärta vs hjärna fightas... Jag ÄLSKAR mina hästar och ser dom verkligen inte som ett "material" jag bara kan sälja vidare... Dom ger mig så mycket, dom har GETT mig så mycket... Och visst min "karriär" kommer i kläm naturligtvis när jag inte har hästar som uppfyller den nivån jag själv är på... Men dom är mer än objekt för mig... Dom är vänner, kompisar, älsklingar, personligheter...!!
 
Saken är den att han har ALDRIG bjudit på ett hinder och TVÄRNITAT!! Han har alltid stannat upp i hörnet långt före hindret och krupit ihop så mkt i galoppen att han nästan stannat och jag då naturligtvis trots drivning aldrig fått fram honom...
 
 
Det är så sjukt att vi har hoppat banor för Anna Emanuelsson på 1.40m med BÅDE Charie SM OCH Pompeji!!!
Att sen bli överlycklig att vi ens kommer runt en lokal tävling på 1.00m+1.10m med Charlie, en superhäst med topstamsom pappa köpte till mig för att klättra i klasserna är nästan patetiskt... Men nu vet jag ju som sagt anledningen. Vi kommer aldrig att kunna tävla högre än lokal nivå.... 
 
Jag skulle ALDRIG kunna sälja mina hästar... Aldrig! (Pejji behöver vi inte ens nämna för han är mitt liv, mitt syre, mitt allt...) Men just Bullen och Lillen som jag inte ens i närheten har samma kärlek för som för Pejji, så har jag ändå ett band med dom som inte går att beskriva riktigt. Jag älskar dom, samtidigt som dom "bara" är hästar i mina ögon. Kompisar, men inte mina livs kärlekar som Pejji är. Hänger ni med? Haha!
 

Men ja... Inte förrän den dagen veterinären säger att, "Du borde ta ett beslute nu..." så kommer dom alltid att finnas hos mig och göra inte bara MIG, utan även varandra lyckliga! Finns nog ingen som har en tightare trio än dessa tre!
 
 

 
PS. Uppdaterar inte så mkt mer pga olika anledningar, men ska försöka bli bättre.... Puss!

Tävling i Tranemo i går!

2017-05-22 @ 23:22:00
Igår var första gången jag tävlade hoppning på eeeevigheter!! :D Det var SÅ jäkla roligt! Speciellt när det var två hästar som inte ens var mina egna!!

Lord Colin, en häst jag tränar och tävlat tidigare som ägs av Anette Lindberg, hade jag anmält till 0.95m och 1.00m då hästarna inte varit ute på flera år! Jag anmälde mig till samma klasser med Zac, Sara Dejarlais häst!
 
Vi kan ju börja med veckans träning... Som jag egentligen bara vill glömma... Vi rev allt, verkligen ALLT med Zac!! Jag tänkte ett tag där att herregud ska jag verkligen fortsätta och sata på att vi ska åka på söndag... Men torsdagens pass kändes betydligt bättre och jag valde att åka. Och Colin bytte vi bett på till ett sådant där kulbett, "waterford" eller vad det heter. Jag hade det på Bullen ett tag, och sen dess har han faktiskt inte dragit mellan linjerna EN enda gång!!! Han älskade verkligen det bettet så han får väl använda det ett tag nu i hoppningen när jag själv inte äri behov av det just nu!

Såär såg det ut i grundomgången och en bit in i omhoppningen med Colin. Skit att jag inte red nolla men å andra sidan så red jag ju så som jag hade planerat. Fint lugnt tempo, BRA VÄGAR, och att få en rytm genom hela banan! Så även när jag kom till omhoppning i andra fasen i avd A:0/A:0 så drev jag inte på som en idiot för att få snabbars tid som man ser på filmen. Jag ville få en bra känsla och erfarenhet för hästen! Klart man blir besviken innerst inne då jag är tävlingsmänniska fråni början men det släppte väldigt fort efteråt då jag fokusrade på hur hästarna faktiskt skötte sig och att jag faktiskt fick anpassa min ridning utifrån dom! SÅÅÅÅ fina var dom!
 



ZAC BLACK JACK!

Extra guldstjärna till den här hästen i Tranemo!

Han har aldrig tävlat i Sverige tidigare, jag har ridit honom tre gånger totalt och vi går in och rider felfritt i vår första start! Lite trött inför omhoppningen med två ynka pet som resultat, men han va bäst ändå. :D

Man får även inte glömma allt jobb Sara (Ägaren!) lagt ner på honom sen hon köpte honom för mindre än ett år sedan då han såg ut som ett omusklat benrangel utan kondition... Hon fortsatte trots alla motgångar att kämpa med honom!

JAG har iaf verkligen trott på den här hästen från första början trots vad övriga tränare påstått!
Och efter mycket tankar, träningar, mental träning osv, då folk hetsade Sara till att hästen borde lämnas tillbaka och va knäpp och det ena med det andra....

Och vad hände snart ett år senare? Vi står här idag på vår första lokala tävling någonsin i Sverige med honom, FELFRI i första klassen!!
I 1.00m petade vi näst sista i grunden innan omhoppningen. Lite surt såklart men jag kom lite snett in i genom svängen och fick då inte med mig högerbogen riktigt innan avhoppet så det var helt mitt fel!
Zac var felfri men jag fick 4fel! 😉

Zac Black Jack. -2009
Ras: Irländsk sporthäst
Äg: Sara Dejarlais


Lite lek i paddocken med Lillen

2017-05-14 @ 21:17:19
 

Färgade håret häromdagen.

2017-05-11 @ 21:19:00
Hade ju lilarött innan som jag ÄLSKAR!!! Men den är snygg i typ 4 tvättar, sen är den dassig igen...
 
 
Jag orkar lixom inte hålla på och färga om och om så ofta, och min naturliga färg är ju brun så det fick bli en chokladbrun färg! Även om jag älskar färgen jag hade ovan så blir det inte samma efter fyra tvättar tyvärr.... 
Så blev en sväng till Maxi och köpte tv paket färg. Smetade i den chokladbruna färgen i skatboet på mitt huvud och ställde klockan..........

...........Och, tadaaaaaa, :D Det blev..... SVART!!? Eller ja vissa nyanser av det iaf. Men trivs jättebra i det och efter ett par tvättar så kommer naturligtvis håret se brunare ut. Men gillar det. (Y)

 

Lektioner för fullt!

2017-05-10 @ 21:20:00
Dessa veckor har varit fullpackade med lektioner för min del! Herregud vad dagarna går i ett! Och detta behöver jag verkligen för att anstränga mig både psykiskt och fysiskt när jag nu jobbar 50%. Både min läkare och chef har tjatat på mig nu att jag FÅR inte gå hem och lägga mig efter jobbet! Det är därför jag börjat med så mkt projekt och har mer tid för lektioner osv. Mina negativa tankar måste besegras av saker som får mig att må bra. Ändå visar jag inte ens en 10-del av hur jag mår i bloggen och på Instagram osv... Det är så enkelt att göra sitt liv till en fasad på sociala medier... På gott och ont...

I torsdags hade jag lektion med Sara D och Zack och därefter Ida och Hoppsan. Båda hästarna är Saras men Zack är hennes storhäst så Ida är medryttare på Hoppsan! Innan lektionerna hann jag rida både Lillen och Pejji.

I fredags hade jag lektion för både Sara B (Med Ivan, bebishästen) och Hanna samtidigt, en ny tjej i stallet som verkligen kommit in i gänget fort!! Båda hästarna ligger på lite samma nivå så vi bestämde att i fredags så tar vi dom samtidigt och tränar bommar och småhinder för att påbörja inhoppning!

Bebis-Ivan och Sara!
 


Igår hade jag träning med Samantha och sin Bandit. När han väl hoppar så hoppar han så sjukt bra! Men han ska ALLTID vägra på första hindret när det är ett nytt. Spelar ingen roll hur många gånger man försöker. Så fort man byter hinder och hon rider på, så stannar han, hon får banka till och då hoppar han. Andra gången funkar det som om ingenting hänt. Ponnyer, haha! Deras utveckling har dock varit fantastisk för som sagt, förra årets pay & jump vägrade han på varenda hinder på banan. I helgen red hon felfritt i båda klasserna! Duktig tjej!!
Samantha och Bandit!
Samantha och Pompomälsklingen!
 


Idag började jag med att Samantha fick hoppa Pejji i paddocken. Bara lotsa runt honom igen, visa vägen för honom vart han ska och låta honom sköta sitt. Är viktigt för henne att känna känslan att rida en häst som inte vägrar på alla hinder så mycket. Jätteduktig var hon och bra att hon får känna på det lite ibland nu!
 
Därefter longerade jag Lillen för hade en liten lucka. Han var pigg och glad och jag bestämde mig för att föra det helt utan inspänningar idag. Jag vill se hur han rör sig fritt och hur han själv vill söka sig framåt och nedåt. Han skötte sig jättebra.
 
Efter det så red jag Ivan. Jag håller ju som sagt lektioner med honom och hans ägare Sara B. Men vi har bestämt att ungefär var femte gång så rider JAG honom. Det gick också jättebra och han var sååå duktig. Utvecklas med stormsteg lille bebisen! Högergaloppen är jääääääättesvår tycker han och han fattar oftast höger på 10de försöket. Men idag lyckades jag få honom att fatta höger två gånger i rad, och då avslutade jag där!
 
Efter honom så satt jag upp och hoppade några språng med Colin. Ska ju tävla både honom och Zack i Tranemo den 21a så jag hoppar honom lite mer nu innan för att hitta bra rytm osv. Han är ju bara 1.59 och helt annat steg än mina mammutar, så det blir en så stor omställning för min del att komma ner på en så liten, känslig och kvick häst! Men det får går några gånger så jag lär mig ändra mitt ridsätt helt enkelt. Man gör ju det inte på en vecka när man suttit och drivit i sex år...
 
Efter Colin hade jag lektion för Sara och Zack, hästen jag ska tävla i Tranemo samtidigt som Colin. Vi övade bana, och framför allt reglering i galoppen!! Hon red en linje där jag ville att hon skulle kunna reglera galoppen med variation från 6 till 10 galoppsprång. Och det kunde hon inte på den hästen för ett halvår sedan. Så dom gör också stora framsteg!
 


Nu ska jag lägga mig. Det är ungefär såhär mina dagar ser ut! Hästar och träningar!! ÄLSKAR när mina elever utvecklas och man verkligen SER att, herregud det här hade dom inte kunnat göra för ett halvår sedan! Det ger mig sån energi och glädje som jag behöver just nu!

I morgon ska jag ha lektion för Ida, Saras medryttare till sin ponny som hon hade innan hon köpte Zack! 
 
Puss och sov gott, jag ska försöka det iaf!

Bilder på renoveringen!

2017-05-10 @ 20:59:05
Här kommer lite bilder under renoveringens gång! Jag började med att sandpappra och slipa allt stål som fanns på rockarden för att få bort så mycket rost som det bara går. Sen målade jag med en grå rostskyddsfärg på de allra värsta ställena, och därefter en lite tunnare röd färg som man kunde måla direkt på rost. Dock hade jag fått bort det mesta men lika bra att ha det. Därefter har jag färgat allt och hela vagnen svart!
 
 
 

Nu är hela vagnen svart!
 
 
 
Hjulen är pumpade med nu så det är ingen punka på dom heller, vilket var skönt! Jag la muttrarna i ett lock av en gammal sprayburk och fyllde den med cola under natten. All rost försvann inte men så gott som på vissa hahahah! Heeeelt sjukt!!
 
Men hjulen till vagnen var ju i olika färger, en grön (som hela vagnen var från början) och en i silver. Så jag spryade båda mattsvarta.
 
Det jag har kvar nu är att svetsa fast ena stål"pinnen" som håller uppe skärmskyddet över högra däcket. Det har rostat av så det ska bara svetsas fast igen så inte skärmskyddet ligger på hjulet. Sen åkte jag till verktygsboden och köpte två nya pluggar att sätta fast längst fram på varnen så det inte kommer in skit i hålen och att dom inte blir så vassa.
Den till höger hade gjort sitt, haha!
 
Har hållit på i flera dagar i sträck!! Plankorna togs bort helt för dom var för murkna och pappa hjälpte mig köpa nya och skära till dom så det blev i samma mått. Dock vet jag inte vilken färg ännu. Mahognyrödbrun som jag nämnde är ju sjukt snyggt. Men tänk om man skulle satsa på nån cool färg som sticker ut!? Typ orange? Haha vi får se! 
 

Tänk att den såg ut såhär från början... Detta var sååå kul!

Rockard till Pejji

2017-05-09 @ 23:58:00
 
 
Ja jag köpte ju en rockard för ca tre år sedan som behövses renoveras rätt rejält...
Nu förra veckan efter att den stått i vår trädgård i i ca tre år och förfallit ännu mer så bestämde jag mig för att börja renoveringen!!💪🏼
 
Jag skrivade bort alla gamla plankor och har grundlackat hela stålet med rostskydd efter att ha slipat med sandpapper och skrapat med stålborste runt hela vagnen där det behövts! Jag har slitit med detta i VARJE dag sen jag började med det!
 
Jag pumpade även upp däcken som var tömda på luft, och sprayade dom svarta då det ena var grönt och det andra silver! 
 

 
 
Hela vagnen behövde renoveras... Så ja, nu när Pompom ändå är "inkörd" och litar på mig såpass mycket då jag tolkat efter honom och harvat paddocken med skacklar osv... Så kände jag att nu får vagnen faktiskt bli klar den här sommaren!!

Jag har slipat och målat den med rostskydd över ALLA delar som förra ägaren målat grönt! Därefter har jag målat med en ytterligare färg som man kan måla DIREKT på rost som ska skydda stålet från att rosta ännu mer.
 
Därefter har jag sprayat vargnen svart så som jag vill ha den. Plankorna har jag också bytt till helt nya eftersom att de gamla var så murkna. Dessa har jag tänkt att måla i en mahognybrun färg. Eller vad tror ni? Vad tycker ni jag ska måla brädorna i? Då skaklarna och övrigt är i svart? JAG personligen tycker att mahognyröd skulle vara snyggt. Speciellt till Pejjis bruna färg. Eller var tycker ni? Kom gärna med förslag!!
 
 

Projekt

2017-05-08 @ 23:33:00
Slänger bara in ett inlägg nu för att jag ändå inte kan sova. Men jag har hållit på med ett peojekt i ett par veckor nu! Eller ja egentligen två stycken helt olika men nu har jag prioriterat ett av dom mer! Ska lägga upp lite bilder i morgon på vad det är jag håller på med!
 
Sov gott. Puss ♥️

Älsklingarna!

2017-05-07 @ 14:39:38
 
 

Instagram
Hejhejhej allihopa! Nathalie Safko heter jag, 26 år och bor med min familj och tre hästar i Borås. Favoriten, mitt allt och den jag älskar mest i hela världen är halvblodet Pompeji. (Headern, Foto: Emilia Nyman) Sen har vi min hopphäst Charlie SM, en holsteiner efter Ramirado - Cor de la Bryére. Sen har jag en dressyrhäst jag ridit in och utbildat själv född 09, Julian, e: Chirlon 870 - Akribori. Har även släkt i Slovakien. Här i min blogg kan ni läsa, förutom om hästar såklart, allt om mitt bilintresse, politik, egna tankar och åsikter om allt mellan himmel och jord. Ett inlägg är inte det andra likt. Jag röstar blått, jag kan 62 decimaler av PI utantill och jag hade ett marsvin när jag var liten. Frågor på det?
RSS 2.0