Diss till PS of Sweden!

Ja min stora diss går idag till PS of Sweden! Varför? Jo, för att dom i dagens läge tror att dom är överetablerade och har enligt mig tagit sig lite vatten över huvudet.
 
Det är såhär... Jag testade min stallkompis träns från detta företag, och min häst verkade trivas bra i det. Vem hade INTE velat ha ett anatomiskt träns som är bakåtskuret nackstycke så det inte trycker på nerver osv? 
Jag gick in på deras hemsida och sökte upp den modellen, Jump Off revolution, och beställde ett sådant träns.
 
Men när jag fick tränset var det en ren besvikelse... För det första så var det inte ens samma modell jag fick som det var publicerat på hemsidan! Dessutom hade nosgrimman en spricka i lädret och tyglarna jag fick hade redan börjat spricka i sömmarna. PS hade under denna period valt att byta läderkvaliten till engelskt läder, och när mamma tog kontakt med dom så erbjöd dom att vi kunde få ett nytt jump of till halva priset i det nya engelska lädret, vilket mamma gick med på. (Detta är enligt lag egentligen inte ens tillåtet för dom att erbjuda, men whatever det blev bra ändå.) Det gamla erbjudandet var billigare inklusive tyglar, och med den nya läderkvalitén var det dyrare för ENBART tränset! Så det måste ju på något sätt ändå blivit bättre.
 
Tränsen jag fick var dock båda två inte i samma modell som på hemsidan! Enligt deras bild lovade dom en läderplatta även under snokremmen och inte bara nosgrimman. Den var borttagen på den nya modellen så silverspännet ligger nu och trycker och nyper i skinnet under hakan... Dessutom var inte kvalitén alls bättre.


Jag kommenterade detta på deras FB-sida, och då fick jag till svars att jag istället skall titta på produktbeskrivningen då dom inte alltid hinner uppdatera bilderna i tid. Det roliga är att deras produktbeskrivning inte någonstans indikerade på att deras läderplatta var borttagen eller att gränser nu var omdesignat! Falsk marknadsföring är vad det är. Jag fick en produkt som inte motsvarade bilden!

Dessutom är lädret i allmänhet i pisskvalitet!! Jag skulle aldrig betala över 2 lök för ett plastigt träns som går sönder lika lätt som en budgetkopia från Hööks! För nej, PS kvalitet på tränsen har INTE blivit bättre för att dom bytt läder till engelskt istället för indiskt! Det vill jag att ni ska veta, för det är av egna erfarenheter.
 
Dessutom kan jag berätta en annan rolig sak; Min kompis köpte ett träns på GBG Horseshow förra året. Efter ett tag märkte hon att det var en spricka på tränset, och hon gick tillbaka till deras monter för att påpeka detta och byta ut det. Och vad gör dom? Dom låter henne få ett annat träns av samma modell, och HÄNGER TILLBAKA det tränset som var sprickor i på deras monter så någon annan stackare kommer att köpa detta och oturligt nog kanske inte märer detta förrän senare. Vad är det för stil!? 😠 Min andra kompis är nu på sitt tredje träns efter att de andra två gått sönder, och dessutom så lossnade ena flärpen på sidostycket nästan direkt som man sätter in den lilla flärpen som sticker ut när man satt fast bettringen, men hon orkade inte byta en fjärde gång så hon stoppar bara in den i den andra öglan ovanför den första.
 
Samma med en annan kompis i stallet. Hon valde att testa sitt jump off på sin andra häst och var tvungen att spänna ut sidostyckena. Då märker hon att det håller på gå sönder helt i sidostycket! Hålet har börjat spricka åt sidorna så det är bara en tidsfråga innan det också går sönder.😒
 
 
Dom har ändrat så extremt mycket på deras produkter på så kort tid så jag tror faktiskt att dom kommer verkligen få sota för det nu istället. Hade JAG startat ett nytt företag med så popurlaritet på så kort tid, så hade jag behållt produkterna som dom är och legat lite lågt ett tag, istället för att ändra och höja priserna så mycket som PS har gjort. Det var ju succé i början och alla pratade om dom. Nu är det snarare tvärt om när jag pratar med alla jag känner som äger ett. En annan sålde sitt jump off pch köpte ett high jump för det föregående bara töjde sig så mycket så hon kunde tillslut inte ha kvar det. 

Det är som nu när dom har deras "mellandagsrea!" 50% på detta träns exempelvis: 
 Tror dom på riktigt att 50% av 2.399:- är 1.919:-!? 


 
Sen finns det alltid de som säger att deras hästar BLEV bättre med PS träns. Jag har en förklaring till er; Ni har blivit påverkade så mycket av att tränset kommer att ge en sådan extrem effekt på eran häst, att ni ser fram emot att rida med det. Er positiva energi om vad som komma skall för ni ju över på er häst, och voilá, passet blev succé, för att DU redan hade bestämt att ridpasset skulle bli bra!

Så summan av kardemumman; Jag ger PS dagens diss och rekomenderar personligen inte er att köpa träns från PS of Sweden med tanke på de höga priserna. Hade tränsen varit billigare så visst, men köp hellre ett kvalitétträns om ni ska lägga ut så mycket pengar på ett träns! Det tjänar ni mer på.

Tack för mig!

Att vara eller icke vara...

Varning för lång text...
 
 
Klockan är över midnatt jag kan verkligen inte somna. Jag kan inte sova pga den vanliga orsaken; Jag tänker för mycket. Jag publicerade ju ett inlägg häromdagen ang Borderline, och tänkte återgå lite till den.☝🏼️
Jag fick diagnosen för några månader sedan efter en lång utredning. Jag har alltid tyckt att jag har varit annorlunda och har ofta svårt att förstå folks reaktioner. Eller kanske rättare sagt, svårt att tolka hur jag själv kan upplevas av andra människor. Jag ska förklara lite hur jag tänker och känner. Har aldrig gjort det innan, men det känns lixom som folk kanske får en annan bild av mig och har lite mer förståelse för hur jag kan reagera ibland.
 
 
Det är mycket som går runt i huvudet på mig, mycket mer än vad jag egentligen ger sken av till andra människor. Jag ser nog utåt sätt ut som en glad och öppen tjej, vilket jag egentligen också är. Jag har lätt för att prata med folk och umgås med andra personer, men ni anar inte hur mycket tankar som snurrar innerst inne.🙃
 
Mitt största dilemma: Jag hatar förändringar! Jag hatar framtiden och vad den har att erbjuda! Jag har extremt svårt för förändringar i vardagen, och varje kväll jag går och lägger mig så tänker jag inte på något annat än att jag önskar att tiden stannade. Jag vill leva så som jag gör nu utan att någonting ändras. Utan att något kommer se annorlunda ut under morgondagen. Jag kan inte sluta tänka på hur allt kommer se ut om några år och jag får en sån extrem ångest över det... Vilka kommer finnas med mig då? Kommer jag bo hemma? Kommer det käraste och mest älskade jag har i mitt liv finnas kvar, Pompeji? Jag fruktar så över den dagen... Det är många kvällar som tårarna rinner när jag tänker på honom. Kan han inte bara alltid att vara 22 år! Kan inte bara tiden stanna...?
 
 Jag vägrar acceptera att världen ständigt är i rörelse och att jag en dag kommer få hantera förändring efter förändring. Men det är svårt, det är så otroligt svårt och jag mår riktigt dåligt över det. Här kommer några andra exempel på min besatthet av att stanna tiden;
 
* Jag vägrade låta pappa sälja Chevan ända in i det sista innan toplockspackningen rasade. Jag körde själv bilen i två år (Vad skulle jag med en så stor bil till, egentligen?) innan den slutligen gick sönder och vi fick knappt en krona för den. Varför vägrade jag låta honom sälja den? Jo, jag har så mycket minnen med den bilen. Den hade varit i vår ägo i 13 år och jag hade växt upp med den. Jag kunde inte släppa den!🙈

* Jag har kvar mina självlysande stjärnor i taket sedan jag var liten! Jag klarar inte av att ta ner dom. Dom har alltid funnits där och dom får inte tas bort! Det är säkert närmare hundra stycken, och jag kan med största sannolikhet lova att jag kan rita en bild vad varenda stjärna har för placering. Mitt rum ser i stort sätt precis likadant ut sedan jag var 10 år.⭐️

* En gång för många år sedan då jag fortfarande hade en tjockskärm till datorn så hade pappa och lillbrorsan fixat en ny till mig, en plattskärm. Men när jag satte på skärmen så blev jag bara upprörd över att allt såg så annorlunda ut! Bilden var inte som den brukade och alla ikonerna låg huller om buller på skrivbordet (Jag har speciella platser för alla ikoner!) och jag blev så arg och upprörd över att allt var så rörigt så dom fick byta tillbaka till min gamla skruttiga tjockskärm! Det skulle se ut som det alltid gjort! 
 
 

Förstår ni hur löjligt jag själv tycker att det här låter? Men varför måste allt ändras... Det känns som om jag står bakåtlutad med båda hälarna i gruset och blir med tvång framputtad. Framputtad av LIVET! Jag älskar livet, egentligen, så som det är idag! Inte som det kommer se ut i morgon! (Såvida det inte ser ut som idag, men det vet jag ju aldrig.)

Småsaker som att jag är väldigt dålig på att ta tag i saker, slutföra saker, att volymsiffrorna i bilen alltid måste ligga på jämna tal, eller att jag är väldigt impulsiv är också något som är vardag för mig. 

Mitt humör är också ett problem. (Vilket säkert många av er kan konstatera, hehe!) Jag är väldigt skör och påverkas oerhört lätt av olika situationer. Ibland kan det räcka att någon säger något som ur andras ögon inte har någon betydelse eller anledning till att hetsa upp sig, för att jag ska explodera och se svart. Nästa sekund, om jag blir distraherad, så kan jag ha återgått till "normal" nivå igen precis som om ingenting har hänt. I det läget har jag redan glömt att jag ens varit förbannad. Däremot har kanske personen jag pratat med tagit åt sig eller på något annat sätt blivit ledsen eller irriterad över min reaktion. Därav har jag många gånger svårt att förstå varför personen lite senare är kort och tillbakadragen mot mig när jag själv är som vanligt. Jag inser inte att folk inte svänger så kraftigt i humöret som jag faktiskt gör. Alla mina känslor går i så snabba vågor upp och ner och upp och ner så jag tolkar ofta det som att folk är långsiktiga när det i själva verket kanske gått endast några minuter. Jag kan inte kontrollera dom. Jag hinner inte räkna till tio, eller ens tre, utan alla känslor samlas lixom som en atombomb och exploderar okontrollerat i total ilska, för att lite senare vänt helt till det motsatta.🙈
 
 


Även om allt stämmer i texten jag postade häromdagen, så var detta speciellt en klockren beskrivning: "På senare år har man i förståelsen av den här störningen belyst svårigheter med det som kallas mentalisering, dvs förmågan att reflektera över sina egna och andras känslomässiga upplevelser. Sådana svårigheter resulterar i att personen inte kan se sin egen roll i en relation utan enbart uppfattar det som att andra är orättvisa, elaka eller fientliga. Det leder till ideliga avbrott i både sociala och nära relationer."

Oftast menar jag verkligen inte att såra några av mina vänner, även om jag har haft ett och annat avbrott. Och ska jag vara ärlig vet jag inte än idag om dessa avbrott beror på mig och mina reaktioner eller om den andra personen i fråga har misstolkat mina reaktioner. Eller det kanske är samma sak? Jag vet inte.
Däremot är jag samtidigt extremt hämdlysten till folk som med flit har velat göra mig illa eller såra mig! Jag glömmer aldrig vad folk gör mot mig och jag kan aldrig lägga något sådant bakom mig. Jag får hela tiden höra att jag inte ska bry mig, men det är ju exakt det jag inte klarar av! Jag hänger upp mig på saker som egentligen är totalt onödiga att lägga energi på.✋🏼
 
 
Det är på kvällarna när jag lägger mig som jag börjar tänka på allt det här. Mitt liv. Mitt förflutna. Framtiden... Det resulterar i sin tur i många timmar tänkande innan jag väl somnar. Jag är så rädd att förlora människor jag älskar och att saker kommer ändras så det  bryter verkligen ner mig. Och vad är det enda man kan skylla på om man förlorar någon man älskar? Jo, framtiden!!

Gud jag vill skriva så mycket mer. Förklara så mycket mer! Men det skulle nog bli en hel novell. Och på tal om novell så ska jag nog börja läsa den dagbok jag skrev från 13 års ålder till 19 någonstans. Jag förde dagboken i Word och om jag inte minns fel så var jag uppe i nästan 300 sidor i den vanliga Times new roman, fontsize 12. Om ni bara visste vad jag har gått igenom...

Jag har inte velat säga rakt ut egentligen att jag har Borderline. Inte för att jag skäms över det, för det gör jag verkligen inte, utan för att jag själv vill ansvara för mina handlingar och inte få det att verka som jag hela tiden kommer att kunna skylla på min diagnos. Men samtidigt känns det på något sätt bra att folk ändå vet om det, och kanske med lite tur ha lite överseende eller framför allt förståelse för hur jag är och ibland reagerar.🙏🏼

Tur man mitt i allt har mitt största hjärta, kärlek och allra bästa vän, Pompeji!❤️
 
 
Jag vann över anorexian! Jag ska vinna över det här också!!💪🏼

God jul!

 
 
Haft en underbar julafton med världens bästa pappa, världens
bästa mamma och världens bästa lillebror! Hoppas att storebrorsan
har en precis lika fin julafton i Australien. Puss på er alla och god jul!

Huvudet på spiken!

Borderline personlighetsstörning

Borderline personlighetsstörning innebär att man är känslomässigt instabil samt har svårt för att känna igen och handskas med känslor. Ungefär 0,5-2% av normalbefolkningen har borderline, vilket gör personlighetsstörningen till en av våra vanligaste. Ordet borderlinebetyder gränslinje och det hänvisar till att störningen är svår att placera in i de fack man ofta sorterar in psykiska störningar i. Idag försöker vi istället använda begreppet emotionellt instabil personlighetsstörning eftersom att detta tydligare förklarar störningen men begreppet borderline lever ändå vidare.


Vad kännetecknar borderline?

Känslor av förtvivlan, ensamhet, nedstämdhet, irritation och ångest är vanliga hos en person med borderline. Känslorna är också instabila vilket betyder att man i ena stunden kan vara lugn och harmonisk för att i andra stunden känna sig uppjagat och ledsen. Starka känslor, känslor som utlöses lätt och skiftar fort kan vara svåra att handskas med för andra människor. Relationer till personer med borderline blir därför ofta både intensiva och stormiga. En extrem separationsångest förenklar inte heller saken. Vid endast hot om en separation kan känslor av tomhet och övergivenhet utlösas hos den som lider av borderline. Ett annat problem med borderline är att man tenderar att se saker i svart eller vitt istället för i gråskalor. Antingen tycker man att saker är jätte bra eller jätte dåliga. Man idealiserar människor eller nedvärderar dem, det finns inga mellanlägen.


På senare år har man i förståelsen av den här störningen belyst svårigheter med det som kallas mentalisering, dvs förmågan att reflektera över sina egna och andras känslomässiga upplevelser. Sådana svårigheter resulterar i att personen inte kan se sin egen roll i en relation utan enbart uppfattar det som att andra är orättvisa, elaka eller fientliga. Det leder till ideliga avbrott i både sociala och nära relationer.


Tomhet och osäkerhet på vem man är

Det är vanligt att man upplever en stor tomhet inom sig, som andra kanske har svårt att se eller förstå. Man känna sig ensam och missförstådd.

Man kan också känna sig osäker på vem man är och vad man egentligen har för värderingar. Det gör att man lätt påverkas av den omgivning man för tillfället befinner sig i. Vad man tycker och vill kan därför variera mycket mellan olika tidpunkter och beroende på vem man umgås med. Det finns risk att man tappar bort vad man själv vill och mår bra av. Det är därför inte ovanligt att en person med borderline ena stunden är positiv till planerade sociala sammanhang, för att i sista sekund ställa in eller inte dyka upp.


Rädsla för att bli övergiven

Om man i grunden känner sig osäker på vem man själv är kan det vara lätt att bli beroende av de människor som finns runt omkring. I relationer kan det bli så att man hela tiden strävar efter att få bekräftelse av den andre och glömmer bort vad man själv behöver och mår bra av. Man kan uppleva det som att man faktiskt inte klarar sig utan den andra. Även om relationen egentligen inte är bra för en själv vill man till varje pris undvika en separation. Rädslan för att bli övergiven blir det som styr, man blir ständigt på sin vakt och man kan känna sig osäker på om man kan lita på omgivningen.


Starka svängningar mellan olika känslolägen

Känslorna kan svänga mellan att man ser allt som mycket bra till att man tycker att det mesta är nattsvart och man kan ha svårt att se nyanserna däremellan. Man agerar och tolkar omvärlden utifrån den känsla som för tillfället är starkast.


Humörsvängningar påverkar nära relationer

Hur man förhåller sig till och känner inför andra kan variera kraftigt, och det kan märkas särskilt tydligt i nära relationer. Ena stunden kan man ha starka positiva känslor för en person mycket för att i nästa stund tycka att den personen är ganska värdelös.

För andra kan det vara svårt att hänga med i de snabba svängningarna och för dem kan de skiftande känslolägena kan vara svåra att förstå och förhålla sig till. Man kan till exempel uppfattas som opålitlig, aggressiv eller känslokall, utan att man själv menar att vara det.


  

Jag hade kunnat skriva en egen text där jag beskriver mina känslor, men tyckte informationen från Internet träffade så rätt! Nu ska jag lägga mig i badet. Hoppas ni får en jättefin julafton i morgon och att ni varit riktigt snälla! Puss på er sötnosar!


Det där med medryttare...

Oj vart ska jag börja... Jag kan ju iaf säga att jag alltid varit extremt emot medryttare på mina hästar!! Det är MINA hästar och har jag inte den tiden att lägga ner på deras tid och allmäna behov så har jag alltid ansett att jag inte skall ha några! (Eller i alla fall inte så många haha.) Jag har aldrig velat ha andra personer som skall sitta på mina hästar nån dag i veckan bara för att jag inte har den tiden de kräver av mig.
 
En häst jag ABSOLUT aldrig i hela världen någonsin skulle skaffa medryttare på, är min älskade Pompeji! Min stjärna, min själsfrände, mitt syre, mitt ALLT! Han har räddat livet på mig och jag på honom. Vi har en 13 år lång historia bakom oss, en väldigt tät sådan kan jag få lov och säga. Men den historian får jag ta en annan gång...

Nej jag har inte en sådan kebabnäsa i verkligenheten...
 
Ja ni förstår väl kanske att den hästen betyder allt för mig. Mitt liv kretsar verkligen kring honom... Jag klarar inte en dag utan att få en puss av hans mjuka mule. Hans mullrande gnäggnig när han ser mig, alla minnen vi har ihop, allt han ger mig varje dag. Jag kan verkligen inte beskriva min kärlek till den hästen... Visst jag har tre hästar. Men Pompeji, just han, går inte att beskriva med ord. Jag har tom en tatuering på hans namn på min kropp, så han alltid kommer att finnas med mig... Alltid!
 
 
Utåt sett är han med största sannolikhet den sura hästen i stallet med öronen bakåt. Som blänger på folk och hotar att bita, eller kanske tom lyfter ett bakben när man sätter på täcke på morgonen även ifall han aldrtig ens skulle komma på tanken att sparka. Ja man kan väl inte säga att han ger intryck av att vara den mest kärleksfulla hästen i stallet haha.
 
Däremot så fanns det då en person i stallet som då hade en lånehäst som senare fick tas bort. Jag vet inte vad som fick mig att fråga henne om hon då kanske skulle vilja hjälpa mig med min älskade Pompom då och då istället, och ja, hon ville gärna testa att rida honom.
Ridningen var verkligen en succé måste jag erkänna. Ju mer tiden gick som hon red honom desto mer fastnade hon för honom, och framför allt, konstigt nog så var jag inte "svartsjuk"! Svartsjuk att någon ANNAN skulle få rida och ta hand om den som stod mig närmast om hjärtat, Det kändes bara helt, fantastiskt!

 
Idag två år senare så har hon honom ett par gånger i veckan. Eller ja, egentligen precis när hon vill närmare bestämt. Det kommer som det kommer typ. Hon köper saker till honom, torvbädd installerades direkt för farbror måste ju ligga mjukt! Lucern i stor hink i boxen som han får äta fritt ur på natten samt en massa, jag repeterar, MASSA!!!!, kärlek! 
 
Åååh vad jag älskar henne och att just HON ville bli den medryttare till min älskade häst som jag tidigare aldrig velat ha någon annan än jag själv i närheten av. Så det kan bli... Pejji har även visat att han älskar henne. Han gnäggar åt henne, hon och han kännar varandra utantill nu. Han vet vem hon är och älskar henne precis lika mycket som hon älskar honom. Dom kunde inte ha passat bättre ihop! Det är som hon själv säger, Pompejis vänskap måste man förtjäna. Och visst är det så!
 
 
Vilken befrielse det är att ha någon man verkligen vet älskar sin medryttarhäst och vill honom sitt bästa lika mycket som jag gör, och samtidigt veta att han får den motion han behöver när jag dessvärre inte har tiden till när jag ska hålla de andra två tävlingshästarna igång... Det är helt fantastiskt. Jag tror ingen kommer ha den turen som jag har! Tänk att ha sin älskade bebis i de bästa händer man kan tänka sig! Att få den motionen han behöver, få massa saker som täcken samt diverse foder osv och samtidigt känna att, även om det skulle hända en olycka om hon var ute och galopperade med honom i skogen, känna att det är då han var lycklig... Den känslan går inte att beskriva!!!
 
Pompom och Anna, bästa duon jag någonsin kunde hitta... <3
 

Putsdag

Något man alltid behöver men gör det för sällan.... Och jag själv kan tycka att det är riktigt mysigt så såhär när det är storm ute och man sitter i sadelmakare och putsar ihop!  Riktig mys och på topp! 

Jag köpte ju en ny padd till Lillens dressyrsadel. Den formar sig efter sadeln och ryggen på hästen så det ska bli intressant att rida i den i morgon!❤️





Ingen himmel för mig

Usch idag var det sorgens dag för min del. Jag har för första gången i mitt liv slagit ihjäl ett djur. 😢 okej det var en mus, men på riktigt, jag mår fortfarande dåligt över det. Hittade honom uppe på logen och han låg och krampade och höll på. Troligtvis hade han ätit råttgift och mitt hjärta klarade inte av att se honom ligga där och lida. Fick bita i det sura äpplet och avsluta hans lidande. Med en spade och tungan rätt i mun så skickade jag honom till mushimlen där han förhoppningsvis lever bra. Vila i frid och nåde dig om jag kommer till helvetet bara för att jag missade dig med spaden första försöket. 


RSS 2.0