Estoniakatastrofen

Okej. Jag är ju galet intresserad av dokumentärer och katastrofer osv och jag tittar på avsnitt efter avsnitt av olika typer av utredningar och annat, så nu har jag i ett par månader forskat lite om Estonia! Och ju mer jag har läst desto mer fundersam är jag om det verkligen var en olycka. För kolla här:

Det som jag tycker talar FÖR ett sabotage: 

* Färjan sjönk på mindre än 45 minuter. Det är för kort tid att sjunka på pga vatten genom bildäck. Kölen skulle få fartyget att flyta upp och ner en längre tid om det inte vore så att kölen fått ett hål från någonting. 

* De billiga hytterna på styrbordsidan längst ner fick även in vatten enligt överlevande och det kan inte komma från bildäck där vattnet forsade in utifrån.

* Det smugglades det in militär elektronik och krigsmaterial kort före förlisningen, bland annat den 14 och 20 september som tullchefen Lennart Henriksson fick order av tulldirektörn Stig Sandelin att släppa igenom utan att visitera.  

* Han stannade bilen ändå och gjorde en visitation av nyfikenhet innan han släppte igenom den. Bilen var en vit 745a och innehöll militär elektronik. Lennart Henriksson tog registreringsnumret och bilen var registrerad på Ericsson Access AB och mannen som körde uppgav att han hette Frank Larsson, ett namn som Ericsson i efterhand själva säger sig inte känna till. 

Lennart Henriksson har efter katastrofen mått mycket dåligt att han släppte igenom bilen och ansåg att han blev beodrad att utföra tjänstefel. Därför har han nu i efterhand berättat om händelsen offentligt.


Lennart Henriksson


* När Uppdrag granskning ringer tullförvaltaren Stig Sandelin för djupare information om varför denna bil ej skulle visiteras och vad han har att säga, blev svaret:


Stig Sandelin vill alltså inte svara på några frågor angående detta.
 

* Regeringen gjorde allt för att dölja bevis på vad orsaken till katastrofen var. De ville inte bärga några kroppar, saboterade dykningar innan gravfriden bestämdes, och planerade även att gjuta in hela fartyget i betong. (Inte alls genomskådligt att det är någonting dom ville dölja.)

* Fartyget ligger bara på 75 meters djup så bärgning hade varit möjlig.

* Estlands överbefälhavare mellan 1993-1995, Alexander Einseln, erkänner att militär smuggling på Estonia med alla sannolikhet skulle har ägt rum pga de slappa rutinerna, vilket tullpersonalen i Stockholm som jobbade på den tiden bekräftade. för när han fick reda på att det förekom militär smuggling kort innan fartyget sjönk och att sossarna ville täcka över fartyget och förbjuda dykningar, säger han att det är en tillräcklig anledning att ta upp utredningen på nytt.

 
...Och detta var ju exakt vad sossarna gjorde!
 
Det som talar EMOT ett sabotage:

* Hon specialbyggdes enbart för linjen Stockholm-Åbo på bara 12 månader i det tyska meyervarvet Byroveritas efter samma ritning som hennes systerfartyg Diana II. Det var Byroveritas ansvar att de internationella fartygsreglerna följdes däribland regeln på en extra vattentät dörr bakom bogvisiret. Men lämnar inte färjan land mer än 20 sjömil får man göra undantag från säkerhetsverket och ansvaret för att det skulle ske för Estonia låg på det finska sjöfartsverket. Skulle hon färdas utanför 20 sjömil från land var hon tvungen att byggas om. undantagsintyget utfördes dock aldrig och med tiden glömdes undantaget bort. Tillslut var det ingenting som sa att färjan inte fick gå fritt över hela Östersjön. Bogporten var alltså inte byggd för att klara rutten hon åkte på (150 sjömil), och speciellt inte i storm! 

Så var det egentligen sabotage trots allt? Vad tror ni? MVH tjejen med för mycket fritid, haha.
 

Gramantygel, ja eller nej?

Gramantygeln. Ett laddat ord som efter pessoabettet troligtvis är den mest omtalade diskussionen som finns bland oss hästfolk. Har läst en del på olika forum den sista tiden och blir lika road varje gång folk ska verka så duktiga och "hata" alla hjälptyglar och mena på att man istället ska kunna rida sin häst rätt från första början. Det här är vad JAG vill säga till er som är emot den;
 
Gramanen anser jag personligen har fått så dåligt rykte på grund av att det finns så många ryttare som använder den på fel sätt. När man säger ordet "graman" så verkar det som att folk ser en ihoptvingad stackars häst med nosen mot bogbladet i rollkür, bakbenen sju mil bakom sig och vitnande knogar på ryttarens händer. Jag säger inte att dessa exemplar inte finns, har själv varit med om det och det är ingen trevlig syn. Men med rätt syfte kan gramanen vara en otroligt bra hjälpreda.

För det första behöver det inte betyda att DU inte kan rida hästen! Det kan exempelvis vara så att du har tagit över en häst som varit totalt felriden av föregående ryttare, eller om du rider ut ensam på en stark häst, eller om du som väldigt liten och späd ryttare skolar en väldigt stor och tung häst. Rider du med gramanen på rätt sätt så används den ju inte och m
an ser tydligt på vilka ekipage som använder den som hjälpreda och inte.

Ett annat exempel kan vara när man rider in en travare. Travarna är ju tvärt emot gramanens uppgift fastspända med huvudena upp i vädret med en rem som går från ett extra bett upp mellan öronen och bak till gjorden. (Fast det skulle inte behövts om kuskarna lärt hästen att trava rätt från första början, eller?) En träningsform kan exempelvis vara att man fäster gramanen i sidorna istället för mellan frambenen, och övar på att hästen helt enkelt ska ge efter och forma sig för inner skänkel. Gör den det lättas ju trycket och gramanen dinglar löst igen. Travaren är ju lärd att springa fort rakt fram med huvudet högt, helt tvärt emot vad man nu istället ska lära om den till.
 

Blir så frustrerad när folk som är emot det hela tiden påstår att det skulle vara okunskap och att man är en dålig ryttare och borde gå tillbaka en ruta för att "lösa grundproblemet." Att sätta på en graman ska aldrig vara på grund av att man försöker undgå ett problem, utan för att hjälpa och förtydliga för hästen vad man faktiskt menar. Rider man däremot på graman varje dag utan någon baktanke har man inget mål eller syfte med träningen och vad man vill åstadkomma under just det passet.
 
Vi kan ta ett rätt bra exempel till er som tycker att ryttare som rider med graman bara fuskar och drar ihop hästen. Det var när min unghäst i vintras var jättebusig! Det blåste halvstorm ute, han va nyklippt och det var lite snö i paddocken. Tillslut lyckades han slänga av mig efter en rad många bockserier under passet. Då bad jag mamma springa in och hämta gramanen, och efter 10-15 minuter med den (utan en enda bockning utan med en lugn, rytmisk och taktfast trav) så avslutade jag och klappade om honom. Dagen efter tränade jag på samma sak och han var precis som vanligt. Var jag okunnig då som red med graman 15 minuter den dagen. Tycker ni alltså att jag skulle gå tillbaka till ruta ett istället och "lösa problemet från grunden" som vissa av er använder som argument?
 
 
Det är intressant hur många kan hysa sådan agg mot hjälptyglar när man själv (säger inte alla nu!) kan rida med hårt fastspänd snokrem, låta sin häst gå ensam i en grushage, brister i säkerhetstänk, rider med sporrar och spö, inte låta hästen vara ute mer än ett par timmar per dag, täckar med dubbla täcken på sommaren bara för det regnar lite osv osv… Jag tror nog personligen att de andra 23 timmarna på dygnet är mer relevant om man fokuserar på hästens hälsa och välbefinnande än den lilla stunden på dagen (någon gång ibland dessutom) hästen rids med en hjälptygel. Det är inte värre än att rida med sporrar som inte heller används om hästen svarar.
 

Tanken är god av er att hästen ska jobba så naturligt som möjligt utan en massa extra remmar och alla vill ju ändå våra pållar vårt bästa, men 45 minuter på dagen är inte allt. Man KAN inte säga som vissa gör, att "en kunnig ryttare inte behöver använda sig av graman!" För vet ni? En kunnig ryttare är medveten om hästens välbefinnande ALLA 24 timmar på dygnet och ser hästen utifrån den individ den är. Det går inte att jämföra problem med problem och samma problem kan inte alltid lösas på samma sätt. Det är inte gramanen som rider hästen, utan ryttaren.


Tack för mig och eloge och kakor till er som orkade läsa allt.

RSS 2.0