Gramantygel, ja eller nej?

Gramantygeln. Ett laddat ord som efter pessoabettet troligtvis är den mest omtalade diskussionen som finns bland oss hästfolk. Har läst en del på olika forum den sista tiden och blir lika road varje gång folk ska verka så duktiga och "hata" alla hjälptyglar och mena på att man istället ska kunna rida sin häst rätt från första början. Det här är vad JAG vill säga till er som är emot den;
 
Gramanen anser jag personligen har fått så dåligt rykte på grund av att det finns så många ryttare som använder den på fel sätt. När man säger ordet "graman" så verkar det som att folk ser en ihoptvingad stackars häst med nosen mot bogbladet i rollkür, bakbenen sju mil bakom sig och vitnande knogar på ryttarens händer. Jag säger inte att dessa exemplar inte finns, har själv varit med om det och det är ingen trevlig syn. Men med rätt syfte kan gramanen vara en otroligt bra hjälpreda.

För det första behöver det inte betyda att DU inte kan rida hästen! Det kan exempelvis vara så att du har tagit över en häst som varit totalt felriden av föregående ryttare, eller om du rider ut ensam på en stark häst, eller om du som väldigt liten och späd ryttare skolar en väldigt stor och tung häst. Rider du med gramanen på rätt sätt så används den ju inte och m
an ser tydligt på vilka ekipage som använder den som hjälpreda och inte.

Ett annat exempel kan vara när man rider in en travare. Travarna är ju tvärt emot gramanens uppgift fastspända med huvudena upp i vädret med en rem som går från ett extra bett upp mellan öronen och bak till gjorden. (Fast det skulle inte behövts om kuskarna lärt hästen att trava rätt från första början, eller?) En träningsform kan exempelvis vara att man fäster gramanen i sidorna istället för mellan frambenen, och övar på att hästen helt enkelt ska ge efter och forma sig för inner skänkel. Gör den det lättas ju trycket och gramanen dinglar löst igen. Travaren är ju lärd att springa fort rakt fram med huvudet högt, helt tvärt emot vad man nu istället ska lära om den till.
 

Blir så frustrerad när folk som är emot det hela tiden påstår att det skulle vara okunskap och att man är en dålig ryttare och borde gå tillbaka en ruta för att "lösa grundproblemet." Att sätta på en graman ska aldrig vara på grund av att man försöker undgå ett problem, utan för att hjälpa och förtydliga för hästen vad man faktiskt menar. Rider man däremot på graman varje dag utan någon baktanke har man inget mål eller syfte med träningen och vad man vill åstadkomma under just det passet.
 
Vi kan ta ett rätt bra exempel till er som tycker att ryttare som rider med graman bara fuskar och drar ihop hästen. Det var när min unghäst i vintras var jättebusig! Det blåste halvstorm ute, han va nyklippt och det var lite snö i paddocken. Tillslut lyckades han slänga av mig efter en rad många bockserier under passet. Då bad jag mamma springa in och hämta gramanen, och efter 10-15 minuter med den (utan en enda bockning utan med en lugn, rytmisk och taktfast trav) så avslutade jag och klappade om honom. Dagen efter tränade jag på samma sak och han var precis som vanligt. Var jag okunnig då som red med graman 15 minuter den dagen. Tycker ni alltså att jag skulle gå tillbaka till ruta ett istället och "lösa problemet från grunden" som vissa av er använder som argument?
 
 
Det är intressant hur många kan hysa sådan agg mot hjälptyglar när man själv (säger inte alla nu!) kan rida med hårt fastspänd snokrem, låta sin häst gå ensam i en grushage, brister i säkerhetstänk, rider med sporrar och spö, inte låta hästen vara ute mer än ett par timmar per dag, täckar med dubbla täcken på sommaren bara för det regnar lite osv osv… Jag tror nog personligen att de andra 23 timmarna på dygnet är mer relevant om man fokuserar på hästens hälsa och välbefinnande än den lilla stunden på dagen (någon gång ibland dessutom) hästen rids med en hjälptygel. Det är inte värre än att rida med sporrar som inte heller används om hästen svarar.
 

Tanken är god av er att hästen ska jobba så naturligt som möjligt utan en massa extra remmar och alla vill ju ändå våra pållar vårt bästa, men 45 minuter på dagen är inte allt. Man KAN inte säga som vissa gör, att "en kunnig ryttare inte behöver använda sig av graman!" För vet ni? En kunnig ryttare är medveten om hästens välbefinnande ALLA 24 timmar på dygnet och ser hästen utifrån den individ den är. Det går inte att jämföra problem med problem och samma problem kan inte alltid lösas på samma sätt. Det är inte gramanen som rider hästen, utan ryttaren.


Tack för mig och eloge och kakor till er som orkade läsa allt.

Kommentarer

Kommentera här.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Publiceras ej offentligt)

URL/Din bloggadress:

Skriv vad du har på hjärtat:

Trackback
RSS 2.0