Älskade älskade Pejji!!

 Pompeji... Min bästa vän, min själsfrände, mitt allt...

Jag kan fortfarande inte förstå att han är borta...😔 Jag kommer nog aldrig att förstå det...
Det gör så j*vla ont när jag går upp till hagen och det bara står två hästar där, det gör så ont att komma in i stallet och se hans saker hänga på hans platser och se boxen tom... Det gör så j*vla ont att gå in på Blup och se födelsedatum 1993-2017...
 
Samtidigt någonstans innerst inne försöker jag tänka mitt i all sorg, att jag är så glad trots allt att jag själv aldrig behövde ta beslutet, och att allt gick så fort...
Jag har redan för några år sedan fruktat över den där dagen... Hur ska det gå till, vilken metod, spruta eller bult, när, hur, var...? Jag hade aldrig, ALDRIG (!!) kunnat ta det beslutet själv! Jag hade ALDRIG kunnat bestämma att min bästa vän ska avsluta sitt liv!!
Det "enda" jag behövde bearbeta (och även kommer göra säkerligen hela livet) är sorgen efteråt... Han var min bästa vän sedan jag var 13 år och har varit en sån stor del i mitt liv att ALLT kretsade kring honom! Var jag än går finns han! Allt från att det står det klottrat "Pompeji" i mina skolböcker, till alla historier och allt vi gjort ihop. Han kom in i mitt liv när jag behövde honom som mest då jag var sjuk i anorexia... Jag fick någon som gav mig det lilla extra, jag fick en bästa vän. Han själv är uppfödd på nappflaska då hans mamma dog efter att han föddes. Vi hittade verkligen varandra. Vi var GJORDA för varandra! 
Åren gick och nämn något vi inte gjort ihop!! Ni som följt mig ett tag vet hur mycket han har betytt för mig och hur mycket han har påverkat mitt liv...
 
Pejji var ett nervvrak på tävlingsbanorna, tro det eller ej.
Vissa tävlingar kunde vi bli placerade i 1.20m (startat 1.25m och tränat 1.40-banor för Anna Emanuelsson!), och andra kunde vi bli uteslutna i 1.00m... Man visste aldrig om han hade nerverna på plats för dagen eller inte. Alltså kunde vi bli utesluta på första hindret för att han vägrade och totalskenade mot utgången, eller så kunde han gå som en KLOCKA hela banan och bli placerad! Han var OTROLIGT vändbad och supernabb!!

Jag minns en klubbtävling på Borås ridhus en gång... Det var ponny som kom etta, ponny som kom tvåa, sen jag trea, ponny fyra och ponny femma! Och ja ni som vet hur vändbara och snabba ponnyer är säger väl sitt...
 
Vad jag saknar dig älskling... Kunde vi inte fått fler år ihop? Livet är så jävla orättvist! 😔

Kommentarer

Kommentera här.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Publiceras ej offentligt)

URL/Din bloggadress:

Skriv vad du har på hjärtat:

Trackback
RSS 2.0