På gång!

Idag fick jag skritta Bullen för första gången sen behandlingen! Så himla skönt, och en sådan lättnad att jag äntligen vet vart vi har varandra. Fasen vad synd det är om honom som hela tiden försökt säga att något är fel, samtidigt som jag har vetat om det och faktiskt åkt till klinik efter klinik. Dock så litar man såklart på vad veterinärerna säger och hittar dom inget fel så vad ska man göra mer... Men efter att ha försökt och försökt med hoppningen i flera år nu utan att komma någonstans så satte jag och mamma stopp. Vi KRÄVDE röntgen!!

Alltså Florian, måste bara säga att han vände verkligen allt, ALLT!! Den mest kompetenta, ansvarstagande och bästa veterinär jag haft genom alla tider jag någonsin har haft häst! TVÅ gånger i rad har jag nu fått svart på vitt, på två helt olika hästar med två HELT olika problem, fått svar på vad som är fel och som har hindrat mig från att utvecklas i diverse grenar!
 
Om de andra veterinärerna velat ta en på allvar från första början... Vi har alltid haft med oss alla Bullens papper från tidigare undersökningar inför varje veterinärbesök vi gjort för att dom ska kunna läsa vad som utretts tidigare, men trots det har det varit fokus på det gamla vanliga. Lite böjprov, lite blodprov osv... 
 
Men jaja, det är historia nu och jag är en erfarenhet rikare. Nu vill jag bara fokusera på att han blir smärtfri och såpass bra att jag kan använda honom som dressyrhäst, och kanske hoppa lite men utefter hans villkor. 
 
Glad att jag inte gav mig. Man känner ju sin häst...
 
Efter ett litet hoppass över kryss och bommar utan träns. Charlie SM! <3
 

Kommentarer

Kommentera här.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Publiceras ej offentligt)

URL/Din bloggadress:

Skriv vad du har på hjärtat:

Trackback
RSS 2.0