Nyår 2018!

Äntligen är det fruktansvärda 2017 över! Herregud vilket år det har varit... Det har hänt så otroligt mycket tråkigheter det är året och det är en FRÖJD att kunna lämna det bakom mig...

Min hoppkarriär med Bullen tog slut för gott efter att änltigen efter så många veterinärbesök försökt ta reda på varför han inte vill hoppa. Fruktansvärt tråkigt men samtidigt så skönt att få det svart på vitt varför, och han kommer få stanna som promenad/dressyrhäst hos mig. Jag är för blödig för att göra mig av med mina hästar för min egen skull, dom är mina vänner... Jag provred ju ett par stycken ett tag, men min magkänsla sa bara att det är fel. Det är inte rätt läge nu, och jag sa därför upp boxplatsen. Så hoppningen ligger på is just nu med andra ord även om jag absolut kommer ta upp det i framtiden igen.
Vallack f 09. Baloubet du rouet - Cantus

Lillen fick även han en diagnos efter en del problem i ridningen. Svaret visade att jag aldrig kommer kunna höja upp hans nacke till den nivån som behövs för högre MSV dressyr. Målet är dock att kunna få stadiga procent i MSVC och så får vi se hur långt vi kan komma helt enkelt. Han är ju en sån extremt rolig häst med mycket humor och min första häst jag ridit in och utbildad helt själv. Så det är klart det är lite speciellt mellan oss med.
 

 
Sen allmänt. Under första halvåret som gick började jag må sämre igen, var dag som gick... Tillslut blev jag heltidssjukskriven från jobbet, något jag ALDRIG varit innan! Jag mådde verkligen inte bra och ansträngde mig för att hitta på roliga saker och börja med lite projekt hemma för att försöka slå bort de dåliga tankarna. Försöka att släppa jobbet, alla måsten och krav och istället aktivera hjärnan som min psykiatiker sa. Men det var många kvällar jag grät till sömns.
 
Så, precis när jag då mådde som sämst, och behövde min bästa vän som mest, min stöttepelare och bästa vän, min livs kärlek och den som betyder ALLT för mig. Pompeji! Mitt allt! Ja då slits han ifrån mig... Bara sådär... När det är hans man jag gnuggade in ansiktet i när tårarna rann på mig, som gav mig energi och fick mig att stå på benen och kämpa... Precis då försvinner han ur mitt liv... Jag kan och kommer inte kunna förklara den smärtan för er när ja hörde de orden... Hur jag skrek... Jag saknar honom så mitt hjärta blöder... Ni som känner mig vet ju att hela mitt liv kretsade kring honom...
 


Ja sen någon månad senare så blev bland annat jag bestulen på mitt nya Fairfieldträns med bett och tyglar från stallet. Vi vet till och med vem det är och det är fler i stallet som blev bestulna på saker av den här personen. Vi hade bevis men det var tydligen inte prioriterat och alla fick hem ett brev där ärendet lades ner. Tack för inget.
 


Mitt mående det här året har ju i sin tur natuligtvis bidragit till en del konflikter med vänner och bekanta. Eller ja inte direkt konflikter kanske, men mer relationskrockar. Jag har inte orkat engagera mig i mina vänner så som jag egentligen borde. Jag visar för sällan hur mycket jag uppskattar dom som står mig nära så det är något jag ska bli bättre på från och med nu. 


Och ja sen då? När jag naturligtvis inte trodde det kunde bli värre ja då får jag inbrott i min bil som stod utanför min bilmekaniker och blir av med min baslåda, slutsteg, radio, slutstegskablar och inte nog med det, katalysatorn!! Idioterna har varit så iskalla så dom har haft tid att ligga under bilen med en vinkelslip och kapa den... Jag blir så ledsen... 
 
Slutsteget är ett annat än den på bilden (Råkade bränna det, hehe!) Men ett svart Alpine,
men baslådan på bilden är densamma, Eclipse. Fin hittelön till den som kan spåra upp den...
 

 
Det här är bara en bråkdel av året egentligen, men nu ska jag blicka framåt och framför allt hitta tillbaka glädjen i allt jag gör! Jag väntar på provsvaren från VC efter mitt blodprov jag tog pga min trötthet. Den är långt ifrån normal.
Jag har varit så FRUKTANSVÄRT trött de sista tre månaderna så det har blivit riktigt plågsamt... Jag sover och sover och sover. Jag lägger mig vid 20-tiden på kvällen, sover hela natten men har riktigt svårt att gå upp på morgonen kl 06 (börjar 06:30) Innan var mina arbetstider från 05:00 till 14:00 och det var inga som helst problem att lägga sig vid halv 12 på kvällen då och hoppa upp på morgonen! 
 
 
Förra veckan fick jag verkligen släääpa mig upp ur sängen. Jag gäspade precis heeela tiden på jobbet, gick till och med och la mig och sov på lunchen i 45 min!
Efter jobbet så åkte jag sedan hem och stenslocknade på sängen! Sov i 1.5 timme och stack sedan till stallet. Där visade det sig att mamma redan hade fixat allt och min medryttare skulle rida Charlie så jag pussade lite på pållarna och åkte sedan hem igen La mig ca kl 21 och vaknade inte förrän 14-15-tiden på fredagen! 17 TIMMAR I STRÄCK!? Det är gaaaalet!
 
Och ja nu vet jag att många av er tänker att "men du sover ju för mycket det är ju därför!" Men nej det är tyvärr inte så. Jag har inte ändrat några vanor och äter som jag brukar. Har börjat med B, C, D-vitaminer och järntabletter för någon månad sedan, men det har inte hjälp och anledningen till att jag sover så mycket måste ju ha en orsak, inte att jag är trött FÖR att jag sover för mycket.
Vi får väl se vad provsvaren säger.
 
 
Nej 2018 kommer garanterat bli ett bra år, iaf om man jämför med det förra!!
Hoppas ni hade ett bra nyårsfirande sötnosar!
Kram

Kommentarer

Kommentera här.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Publiceras ej offentligt)

URL/Din bloggadress:

Skriv vad du har på hjärtat:

Trackback
RSS 2.0