Jahaja

 
 

Hoppträning!

Rak i ryggen var det ja... 😂
 

Titanicutställning i Göteborg!

 
Ååh vad glad jag är! 😍 Visst jag ska ju till Belfast till the real Museum där Titanic byggdes. Det har jag planerat länge! Men naturligtvis ska jag till utställningen som öppnade den 21:a september. Jag får inte nog av Titanic!! ❤️ 
 
 

Stövelproblem...

Jag är ju då en av många tjejer som har smala ben, och på det, tydligen ovanligt långa ben... I alla fall enligt de flesta standardmodeller som finns när det gäller ridstövlar.
 
Innan sommaren så gick mina dåvarande stövlar sönder. Dregkedjan gav upp och stövlarna var såpass gamla att jag kände att det inte var värt att laga dom. Det var dags för ett par nya!
 
Sagt och gjort... Jag tror jag provade varenda stövel i hela Västra götaland! Jag har alltid haft problem att hitta stövlar som faktiskt passar mig, men på riktigt, hur svårt ska det vara!? 😫 När de passar i fotstorlek och i vaden, så är dom alltid, ALLTID (!!) för korta i skaftet! De slutar alldeles för långt ner nedanför knät. 😕 Det är rätt konstigt egentligen eller? För jag menar, jag är ju inte direkt onormal i min kroppsbyggnad? Jag väger runt 68-70 kg och är 1.77m. Det är ju inte varken för lite eller för mycket.
Detta gäller dessutom också med tävlingskavajer. Varenda modell, i varenda märke, är alldeles för korta i ärmarna utom Kingslands tävlingskavajer. 4500kr var bara att lägga ut för min svarta Kingslandskavaj som var den ENDA som passade mig som hand i handsken efter alla som jag provade. Idag har jag en svart Kingsland till dressyren och en röd Kingsland till hoppningen. Verkligen kul att den enda kavaj som passar mig är den dyraste... 
Visst är det snyggt med stövlar som passar med alldeles för kort skaft...?

Jag åkte till alla butiker jag kunde komma på som hade ridstövlar innan jag bet i det sura äpplet och åkte till MyOne, som är dyrare än de flesta andra...
 
Tror ni på f*n att dom såklart hade stövarna från himmelen!? Stövlarna på bilden ovan som passade perfekt i verkligen ALLT!🙉 Jättesköna, mjuka, stark dragkedja, långa i skaftet (!) och superkvalitet. 3990:- varsegod...
 
Varför håller jag på med den dyraste sporten man kunde tänka sig...? 🙈😩
 
 

Fina Bulle!

Tävlingen förra helgen med Charlie gick heeelt fantastiskt! Han dansade verkligen med mig inne på banan och verkligen varenda litet moment kändes 100% perfekt! Jag är nöjd med min ridning och ännu nöjdare med Bullebus som var stabil, känslig och lydig. 💕 Det var en fröjd att rida honom inne på banan!
 
Men - Domaren tyckte inte alls detsamma... 😑 En av de anledningarna som drog ner mig var hans galopp. Jag vet att den är något fyrtaktig och stel, men det är ju bara så han är och jag kan ju inte ändra på hans gångarter. Självklart kan jag förbättra, men inte ändra hans rörelser! Jag är fullt medveten om att jag alltid kommer att få den kommentaren ang galoppen i protokollet minst en gång (Har ALLTID fått kommentarer om hans galopp i vareeeeeenda protokoll sedan dag ett jag började tävla dressyr med honom!) Men jag försöker helt enkelt anpassa min ridning så domaren får se honom prestera sitt bästa utifrån de förutsättningarna han har. Exempelvis så är skritten och traven inga problem, men då galoppen är hans sämsta gångart, så brukar jag länga tyglarna ca en dm innan och driva på så han får en mer rundare galopp och när vi därefter ska bryta av till trav så kortar jag upp tyglarna igen. Trots det så drar galoppen ändå ner oss...
 
 
Dessutom så fick jag -2 avdrag i mellanskritten för att domaren trodde jag smackade!! 👎 Blev både besviken och sur för att jag smackade INTE!! Det var hög musik, blåste som tusan samt en bana bredvid, så hon har hört något annat som hon antog vara en smackning från mig. Jag valde dock att inte överklaga då jag ändå kom bland de sista, men det är klart det känns surt att få avdrag för något jag inte ens har gjort...
 
Men oavsett vad domaren tycker så vet jag Bulles förutsättningar och vad som är bra och dåligt ang ridningen. Dressyren är ju ändå en bedömningssport. Exempelvis min kassa ridning i Töreboda gav mig vinst på 70% samt personbästa med en 9:a på första travökningen i LB:1!!
Ritten jag nämner nu kändes verkligen SUPER och jag var nästan tårögd efteråt, men slutade som totalt 11 av 16, alltså bland de sista... Tacka vet jag hoppningen som är en 100% rättvis sport!!😉
 
Se och döm själva. Oavsett är jag sååå nöjd med honom! 😍

Underbara väder!

Det här är ju helt fantastiskt! 😍 För bara tre veckor sedan var det is i paddocken och jag och Malin harvade den en gång om dagen för att försöka platta till och få bort isen och snön så mycket vi bara kunde! Idag är den TORR och det till och med dammade när vi red idag. Äntligen är våren här! 👏
 
Efter klubbmötet jag höll i måndags bestämde jag att en arbetsdag skall ske på vår anläggning efter vintern. Datumet blev, efter gemensamt beslut, i morgon söndagen den 15 April. Det ska bli fint på anläggningen efter den tuffa vintern och vi ska även verkställa några ideér vi haft den sista tiden.
 
Vem kan INTE vara lyckligare inombords att det har varit så fantastiskt ute senaste tiden? Fågelkvitter, strålande sol, blå himmel, torr asfalt, ljusa mornar och kvällar, torra hagar... Äntligen är sommaren på väg! 
 
 

Dagens hösilagebal!

Haha mina hästar är ju helt otroliga!! Dom har en sån sjuk humor och det är alltid någonting dom lyckas göra eller hitta på som inte någon annan häst till vardagen gör!
 
Idag åkte jag, min medryttare Celii och mamma till Svenljunga för att hämta en ny hösilagebal att ställa i hagen då dom har fri tillgång till mat på dagarna.
 

Lätt som en plätt! 😄👌🏼 #backasläp #BE #tungtsläp #hästtransport

Ett inlägg delat av Nathalie Safko (@nathaliesafko) 24 Maj 2017 kl. 11:43 PDT

När jag hade backat in släpet precis som jag brukar göra in till hagen med halva ekipaget innanför hagen och halva utanför (just för att vi ska kunna haka i övre tråden till insläppet mellan släp och bil så inte mina pållar ska smita ut) så fällde vi som vanligt ner lemmen och gick in i släpet och gjorde oss redo att putta ut balen. Vad händer då? Jo BÅDA min hästar kommer fram och går upp för rampen och in i släpet för att "hjälpa till!" Haha, så pappa fick uppgiften att schasa bort dom under tiden som jag, mamma och min medryttare tog sats ned för rampen och rullade ur balen så långt vi bara kunde!
 
När vi efter mycket om och men lyckades tippa upp den ståendes så vände jag mig om och tänke, (var tog Charlie vägen!?) för det vara bara Lillen som sprang runt oss och störde! Så ja, när jag vände mig om så fick jag se att Charlie hade gått raka vägen till transporten, promenerat upp och in i släpet och stod där i som ett ljus, redo för vad han nu hade tänkt skulle komma! Hahaha!! Vissa har svårlastade hästar, och vissa har hästar som går in i släpet och ställer sig utan att man ens bett om det!! Mina hästar alltså... 😂
 
Kan man ens ha en tråkig dag utan dom? 

Ordförande

År 2018 kommer bli ett spännande år för min del. Jag har det här året fått förtroendet att ta över rollen som ordförande för Brämhults Ryttarsällskap efter 12 år i stallet. Det kommer bli en rolig och nyttig lärdom. Tacksamt är att jag i bagaget har erfarenhet om ledarskap sedan tidigare även om det här naturligtvis är en annan ansvarsnivå.
 
Jag höll mitt första klubbmöte i måndags och sammanfattningsvis gick det bra, även om jag naturligtvis måste bli lite varm i kläderna och få in rutin med att skriva dagordning och få struktur på mötena. 
 
Det här kommer nog bli bra och jag hoppas på att göra ett bra jobb framöver!
 
 

Oinbjudna gäster...

Åååh... Sedan en tid tillbaka så har jag haft problem med att älgar har besökt min hage nattetid och ätit av hösilaget jag har till mina hästar i hagen... Jag har den sista tiden faktiskt tyckt att balen jag lagt i hagen tagit slut ovanligt fort, för när Pejji fanns så kunde en hösilagebal ta slut på två veckor. Idag tar en sådan bal slut på EN vecka med TVÅ hästar! Dessutom så har hösilaget varit utspritt över en enorm yta utanför balkupan vilket är ett betéende som inte tillhör det normala hos mina hästar! Dom kan dra ut en hel del hösilage ur kupan när dom äter ja, men absolut inte sprida ut det så otroligt mycket som det har varit sista tiden...



Först, efter att jag la ut ett inlägg om tips på hur jag kan undvika allt onödigt spill, var det en del spekulationer svin. Jag var dock aldrig inne på den linjen. Spåren i snön var för olikt svin även om synen är "bökig" så som svin gör. 



Men ja idag fick jag det svart på vitt vad för djur det handlade om; ÄLG!! Min stallkompis som var i stallet igår kväll såg två älgar i min hage precis som innan smaskandes på mitt hösilage... Vi rullade in en ny hösilagebal i fredags kväll, och på tre, TRE (!!) dagar ser den ut såhär: 


TRE DAGAR!!? Nu låter vi återigen strömmen vara på runt hagarna med stängda linor så får jag väl hoppas att älgarna håller sig borta... En bal på 500 spänn var tredje dag är inte direkt något jag ser fram emot om Helge och hans kompisar får nys om att det finns gratis käk på Brämhult! Suck...
 

Snöstyltor! Ett minne blott

Vi som har hästar vet hur otroligt jobbigt det kan vara på vintern när hästarna får snöstyltor under hovarna som bara blir större och större, och även om man har snösulor under så tar det ju ändå några steg innan snöpackningen/snöstyltan släpper under hoven... Oftast snubblar hästen till då (Om man exempelvis rider i paddocke när det är kramsnö) och vrickningsrisken är ju naturligtvis större.
 
Det bästa jag någonsin har haft, och som jag tänk för mig själv varför jag inte skaffat det tidigare, är att sedan ca tre år tillbaka använt mig av avtagsbara snösulor! Man får be sin hovis att borra två extra broddhål i tåkappan på skon innan hästen skos om för att kunna använda dessa!
 
Du har alltså i slutändan i fyra broddar i framhovarna som jag har valt att ha. I bakskorna har jag den klassiska snösulan som man fäster under själva skon som hovslagaren fixar och som alltid sitter där till nästa skoning och då inte är avtagbar.
 
Den här däremot kan du ta av precis när du vill! Exempelvis när det är snöfritt och mer eller mindre geggigt i hagarna så vill man ju helst inte att hästen ska gå med sulor då tappskorisken ökar och att det dessutom inte är skonsamt för hovarna. Då skruvar du bara av broddarna i tån och voíla, du har tagit bort hela sulan! Sulan sitter alltså fast via två ringar som man skruvar broddarna igenom för att få den att sitta fast. Det BÄSTA jag köpt!! 
 
Sulan är rätt stor när du köper den men du klipper till den efter din hästs hovstorlek. Jag klippte bara lite på måfå och det gör ingenting om den inte stämmer helt, den fungerar precis lika bra och styltorna är ett minne blott!
 
 

Startavgifter 2018!

Okej för det första så måste jag säga att Svenska ridsportsförbundet tyvärr har spårat ur för längesedan... På den tiden JAG började tävla så fanns det en typ av licens att beställa för antingen lokal eller regional nivå! beroende på vilken nivå man valde att ligga på. De som vill tävla på enbart lokal/lägre nivå för "skojs" skull, komma ut och tävla men ändå ha lite tävlingsandam så fanns det nämligen det alternativet för just den nivån.
Ville man komma upp ytterligare en nivå så fanns regional licens där både nivån samt konkurrensen blev desto svårare. 
 
När jag som junior tävla de lokal nivå med Pompeji så betalade jag 250 kronor per år för min licens. Något år senare ändrades plötsligt reglerna och lokal samt regional nivå skulle sammankopplas och alltså kosta precis lika mycket, alltså då 750 kronor! Det blev ett extremt uppror över de som speciellt ville hålla sig till en lokal nivå där man kunde ha kul men ändå känna lite tävlingsanda! en vi som ryttare har ju sällan något att säga till om...

I år 2018 så höjde dom priset ytterligare och för mig som senior får betala 805 kronor för en licens!! Från 250 kronor till 850 plus att Svenska ridsportsförbundet drar 10kr från varje start i hela Sverige per anmälning som går direkt till förbundet... Vad håller dom på med? Vart går pengarna till? Anmäler jag mig till en tävling vars starter kostar 220kr per start, så går alltså klubben minus på 10 kronor per start för att förbundet tar den tian. Kostnaden som klubben i sig får in är alltså i slutändan 210 kr. Ingen vet vart pengarna egentligen går till...
 
Alltså hallå...? Och man undrar varför mer och mer går över till att "tävla" på Pay & jumper när dom dessutom tog bort att tävling med tidshoppning togs bort på 0.90m i lokal hoppning som det stod i tidningen "Ridsport" för något år sedan! Men hur svårt är det att plusa 1+1!? Varför ska man betala nästan 1000 spänn om året för att hoppa en clear round på en lokal tävling (Under 1.00m) som inte går på tid, när man lika väl kan hoppa en Pay&jump på 80 spänn per start utan licens och resultatlista på valfri höjd!? PLUS hästlicensen som man idag måste betala per år och inte på livstid på sin första registrering som det var på min tid... Och dom undrar varför det är så få klubbar som idag anordnar tävlingar? FOLK ELLER KLUBBAR HAR INTE RÅD! Eller snarare sagt inte värt mödan för så lite tillbaka.
 
Det här börjar spåra ur... Visst förra året (2017) tog Svenska ridsportsförbundet tillbaka minimihöjden 0.95cm (som var lägsta höjd på lokal nivå för att räknas som tävling mot varandra med placering efter snabbast tid) att till och med sänka den till 0.80m till en bedömning A:0/A:0. Detta efter att det blev ett fruktansvärt uppror efter att dom hade som förslag att öka höjden till 1.00m för en bed A0:A0 för placeringslista med resonemang att dom vill att man ska ha mer rutin och erfarenhet innan man ska kunna tävla mot varandra på tid! Om man nu inte ens vill tävla mot någon tidsmässigt så kan man antingen tävla avd B, eller som i billigatse fallet, inte ens skaffa licens ALLS och enbart hoppa Pay&jumper hela året!
 
I sin tur resulterar det i att både klubbarna och ridsportsförbundet förlorar massa pengar och medlemmar. Är det verkligen det dom vill!? Och här står vi samtidigt och försvarar att hästsporten inte är en rikemanssport. Vi är på god väg dit...

Nej nu ska jag bita ihop, betala mina 805 kronor för att förnya min licens, och se vad det här året har att erbjuda....

Varierande underlag!

Okej, alla vi hästmänniskor har väl någon gång i vårat liv läst om att varierat underlag är det allra bästa för våra hästar att träna på?
Rider man på mjukt underlag tränar man specifika typ av ligament, och rider man på hårt undelag så tränar man upp andra. Alltså, varierad ridning är det allra bästa man kan erbjuda sin fyrbenta vän för en mer hållbar och uthållig häst!
 
Jag och min medryttare Celii pratade nämligen om detta när vi red ut ihop för några veckor sedan innan den första snön kom.
Vi har nämligen oändligt mycket fina ridvägar att rida på i både skog, stigar, grusvägar och asfalt utöver vår stora paddock och både jag och Celii har väldigt lika tankesätt hälsomässigt när det gäller hästarna.

När vi en av dagarna för ett tag sedan hade varit ute ca en timme på skogsstig och mjuk grusväg i både skritt, trav och galopp så bestämde vi oss för att trava av hästarna i låg form nästan hela den sista sträckan tillbaka till stallet innan jag satt av och gick med Lillen sista biten. Det är en sträcka på kanske två/tre kilometer på asfalt.
 
Att trava på asfalt stärker hästarnas senor enormt mycket om man gör det rätt, lagom mycket och i rätt tillfälle!
Till er som aldrig travar på hårt underlag; ni sliter betydligt mer på era hästars ben än vi som varierar underlaget på våra hästar i olika tempon... It is just facts 🤷🏼‍♀️

Blåslagen

Just det ja, jag glömde ju berätta en sak som hände på självaste nyårsafton! Haha! 🙈 Jag och Samantha red ut på dagen när det var ljust och tog en lugn galopprunda mot Ymer. Vid ett tillfälle så bestämde vi oss att ta ett kort på varandra innan vi skulle skritta tillbaka hem så vi gick upp för en liten backe och ställde upp oss.
 
Jag tar upp telefonen och tar några kort på Samantha, och när det sedan är hennes tur att ta på mig, ja då får Lillen från helt stillastående ett totalt FRISPEL från och börjar överlycklig sticka iväg i galopp och bockar gäääärnet! 😩 Jag som då sitter där med tyglarna i ena handen, och mobilen som jag höll på stoppa i fickan i den andra, hade iiingen chans att försöka få upp huvudet på honom. Så när han tillslut i bockserien slängde sig 90° åt vänster tog min resa slut och jag flög ca tre meter och landade mellan en stor stenbumling och en tall i svag nedförsbacke snett på rygg! Jag hann verkligen tänka när jag flög "Det här kommer göra ont..." Men som tur var missade jag stenen precis och kilades istället fast MELLAN stenen och tallen. Jag satt fast stenhårt och visste faktiskt inte hur jag skulle komma upp själv, men jag kämpade centimeter för centimeter. 
 
När jag väl kom upp så ser jag Lillen springa runt och bocka för fullt och Samantha har fullt upp med att hålla Bandit från att dras med! 😑
När jag väl reser mig och tar ett kliv ut till spåret igen så kommer Lillen springandes till mig och stannar precis framför mig. Hur kan man bli arg då... Usch haha!🙈 Var egentligen skitförbannad på honom men för det första var det ju rena glädjeryck (även om det inte är okej att göra så!) och för det andra så sprang han ju rakt mot mig och stannade när han såg att jag var på benen igen. 💕🙈  Så det var bara att bita ihop, sitta upp och fortsätta ritten som inget hänt! Suck... 🤷🏼‍♀️
 
Men som jag sagt gång på gång, man är ju ingen mesig fotbollsspelare som håller sig för knät så fort dom trampar snett på ett litet daggstrå eller spelar att dom brutit ryggraden när dom råkat krocka med en motståndare! 😉 Så även ifall jag ser ut såhär just nu 👇🏼, så var det bara upp på hästryggen dagen efter igen. Det hade ju varit tråkigt om det aldrig hände något, eller hur? 😏
 

Vinnare av thermobar!

Justja! En sak som jag än idag fortfarande inte kan smälta!

Företaget Thermobar hade en tävling på Facebook för ett tag sedan där dom bad läsarna att skicka in sin bästa vinterbild som hade med djurmotiv att göra. Jag brukar aldrig vara med i sådanna typer av tävlingar där man ska gilla och dela bilder (som dessutom inte ens är lagligt) men den här gången så räckte det helt enkelt med att maila in sin bästa bild, utan att tvingas dela och gilla deras inlägg om tävlingen.
 
Jag bestämde mig att ta en chans och skickade in den bilden som jag tidigare har fått en hel del beröm för. Nämligen denna:

 
Den här bilden fotade jag förra vintern då jag en solig vinterdag i februari tog av mina hästar sina täcken i hagen. Jag hade tur som den dagen hade med mig min systemkamera till stallet (vilket är ovanligt!) och när jag märkte att hästarna började bralla, leka och springa ute i hagen, bestämde jag mig att ta med mig kameran och gå in och knäppa några bilder.

Det var då två av mina hästar fick upp farten och kom upp bredvid varandra i galopp. Jag lyfte kameran och tog en bildserie när dom dundrade förbi mig sida vid sida. När jag senare tittade igenom bilderna så blev jag alldeles varm i kroppen. Ni vet den där känslan då man lyckas få den alldeles PERFEKTA once in a life time moment-kort! Jag menar vad är oddsen!? Vad är oddsen att dom lyckas galoppera PRECIS jämsides och man lyckas se så knivskarpa linjer från hästen bakom den framför, i full tävlingsanda, lika förbannade båda två, lika stora vinnarskallar...! 

Och vet ni? Med den här bilden blev jag en av dom tio vinnarna av över 1600 (!!) inskickade bilder som VANN EN THERMOBAR!!! Jag fattar verkligen inte det än! 
 
Jag hämtade thermobaren från posten samma vecka. Nästa år ska jag testa den. Lycklig tjej!

Gramantygel, ja eller nej?

Gramantygeln. Ett laddat ord som efter pessoabettet troligtvis är den mest omtalade diskussionen som finns bland oss hästfolk. Har läst en del på olika forum den sista tiden och blir lika road varje gång folk ska verka så duktiga och "hata" alla hjälptyglar och mena på att man istället ska kunna rida sin häst rätt från första början. Det här är vad JAG vill säga till er som är emot den;
 
Gramanen anser jag personligen har fått så dåligt rykte på grund av att det finns så många ryttare som använder den på fel sätt. När man säger ordet "graman" så verkar det som att folk ser en ihoptvingad stackars häst med nosen mot bogbladet i rollkür, bakbenen sju mil bakom sig och vitnande knogar på ryttarens händer. Jag säger inte att dessa exemplar inte finns, har själv varit med om det och det är ingen trevlig syn. Men med rätt syfte kan gramanen vara en otroligt bra hjälpreda.

För det första behöver det inte betyda att DU inte kan rida hästen! Det kan exempelvis vara så att du har tagit över en häst som varit totalt felriden av föregående ryttare, eller om du rider ut ensam på en stark häst, eller om du som väldigt liten och späd ryttare skolar en väldigt stor och tung häst. Rider du med gramanen på rätt sätt så används den ju inte och m
an ser tydligt på vilka ekipage som använder den som hjälpreda och inte.

Ett annat exempel kan vara när man rider in en travare. Travarna är ju tvärt emot gramanens uppgift fastspända med huvudena upp i vädret med en rem som går från ett extra bett upp mellan öronen och bak till gjorden. (Fast det skulle inte behövts om kuskarna lärt hästen att trava rätt från första början, eller?) En träningsform kan exempelvis vara att man fäster gramanen i sidorna istället för mellan frambenen, och övar på att hästen helt enkelt ska ge efter och forma sig för inner skänkel. Gör den det lättas ju trycket och gramanen dinglar löst igen. Travaren är ju lärd att springa fort rakt fram med huvudet högt, helt tvärt emot vad man nu istället ska lära om den till.
 

Blir så frustrerad när folk som är emot det hela tiden påstår att det skulle vara okunskap och att man är en dålig ryttare och borde gå tillbaka en ruta för att "lösa grundproblemet." Att sätta på en graman ska aldrig vara på grund av att man försöker undgå ett problem, utan för att hjälpa och förtydliga för hästen vad man faktiskt menar. Rider man däremot på graman varje dag utan någon baktanke har man inget mål eller syfte med träningen och vad man vill åstadkomma under just det passet.
 
Vi kan ta ett rätt bra exempel till er som tycker att ryttare som rider med graman bara fuskar och drar ihop hästen. Det var när min unghäst i vintras var jättebusig! Det blåste halvstorm ute, han va nyklippt och det var lite snö i paddocken. Tillslut lyckades han slänga av mig efter en rad många bockserier under passet. Då bad jag mamma springa in och hämta gramanen, och efter 10-15 minuter med den (utan en enda bockning utan med en lugn, rytmisk och taktfast trav) så avslutade jag och klappade om honom. Dagen efter tränade jag på samma sak och han var precis som vanligt. Var jag okunnig då som red med graman 15 minuter den dagen. Tycker ni alltså att jag skulle gå tillbaka till ruta ett istället och "lösa problemet från grunden" som vissa av er använder som argument?
 
 
Det är intressant hur många kan hysa sådan agg mot hjälptyglar när man själv (säger inte alla nu!) kan rida med hårt fastspänd snokrem, låta sin häst gå ensam i en grushage, brister i säkerhetstänk, rider med sporrar och spö, inte låta hästen vara ute mer än ett par timmar per dag, täckar med dubbla täcken på sommaren bara för det regnar lite osv osv… Jag tror nog personligen att de andra 23 timmarna på dygnet är mer relevant om man fokuserar på hästens hälsa och välbefinnande än den lilla stunden på dagen (någon gång ibland dessutom) hästen rids med en hjälptygel. Det är inte värre än att rida med sporrar som inte heller används om hästen svarar.
 

Tanken är god av er att hästen ska jobba så naturligt som möjligt utan en massa extra remmar och alla vill ju ändå våra pållar vårt bästa, men 45 minuter på dagen är inte allt. Man KAN inte säga som vissa gör, att "en kunnig ryttare inte behöver använda sig av graman!" För vet ni? En kunnig ryttare är medveten om hästens välbefinnande ALLA 24 timmar på dygnet och ser hästen utifrån den individ den är. Det går inte att jämföra problem med problem och samma problem kan inte alltid lösas på samma sätt. Det är inte gramanen som rider hästen, utan ryttaren.


Tack för mig och eloge och kakor till er som orkade läsa allt.

As-Taro, hoppning

Jag hittade ett fachinerande klipp på youtube. Den här hästen har headshaking syndrome men det har inte hindrat ryttaren från att starta svår hoppning för det. Hon löste det genom att ta bort tränset istället! Se och njut
 
 

Världens bästa häst!

 
 
 
Såg även den här kommentaren, och smälter man eller? ♥

Pessoabettet!

Det var en diskussion angående pessoabettets inverkan som jag såg på internet för ett tag sedan. Tycker det är intressant det där med bett i det stora hela. Många sätter i både det ena och det andra i hästarnas munnar och tror att det ska lösa problem. Ett skarpare bett anser jag enbart ska vara en tillfällighet som man inte ska behöva ha i längre tid och inte en lösning. Det finns alltid en orsak varför hästen inte gör vad du ber den om.
 
Sen säger jag inte att man inte alls ska behöva använda skarpa bett. Själv red jag på ett pelham på Drullen då han drog i kombinationerna för nåt år sedan och jag inte orkade hålla honom. Han svarade inte på halvhalter och det blev tufft både i kombinationer och relaterade avstånd. Pelhamet fungerade utmärkt och jag använde det i samband med mycket träning. Idag rider jag bara på tredelat och pelhamet är sålt.
 
Sen finns det självklart bett jag aldrig någonsin skulle stoppa i mina hästars munnar! Ett pessoa är kanske inte av den mest drastiska kategorin av bett man har sett genom åren, men det är ett otroligt vanligt bett som många rider på utan att egentligen vara medveten om vilken effekt det faktiskt ger. Jag själv skulle aldrig rida på ett. Här kommer förklaringen:
 
 
Varför du aldrig mer vill rida på ett pessoabett

Pessoabettet är från början ett körbett vars namn man använder idag kom genom att Nelson Pessoa (känd hoppryttare, far till Rodrigo Pessoa) började använda det. Något det talas om att han ångrat idag. Egentligen heter pessoabettet Dutch Gag vilket på svenska betyder Holländsk munkavle.


En vanlig missuppfattning

Många tror att pessoabettet är ett hävstångsbett - vilket är felaktigt. Pessoabettet har förvisso skänklar men ett hävstångsbett används med kedja vilket gör att det ger en hävstångseffekt, mycket logiskt. Hos pessoabettet å andra sidan finns det inget som stoppar ryttaren från att dra "för mycket". Den enklaste lösningen på det borde väl vara då att sätta på en kedja, eller hur? Dock är det som så att en kedja på ett pessoabett inte ger rätt verkan utan kedjan hamnar fel i jämförelse med exempelvis ett Pelhambett. Detta skulle då leda till en felplacerad kedja som kommer att klämma och nypa den tunna huden hästen har där.
 

Hur fungerar då ett pessoabett?

När du tar i tygeln sker detta: mundelen dras upp mot mungipan/tänderna, samtidigt som sidodelarnas rotation gör att nackstycket dras nedåt. Alltså:
Det trycker i nacken genom att sidostyckena kommer att spännas och för att undkomma det kommer hästen att vilja sänka huvudet (i hästens nacke finns det otroligt mycket nerver). Om man jämför just den delen av bettets påverkan med ett vanligt tredelat där sidostyckena istället slakar när du tar i bettet är skillnaden stor. Pessoabettet trycks även upp mot gomtaket och uppåt mot hästens tänder (då den vanligaste konstruktionen är tvådelad), vilket gör att hästen vill höja huvudet. Pessoabettet ger alltså dubbla signaler.

Eftersom att det dessutom inte finns någon kedja dras bettet upp i hästens mungipa, utan någon begränsning. När detta sker kan hästen få sår- och tryckskador på gomtak, tänder och även mungipor. Nypskador är också väldigt vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Bettet är inte bra för tänderna på hästar därför att det rör sig så mycket i munnen och kan vid ett kraftigt/hastigt drag till och med slå sönder tänderna.

En annan väldigt viktig anledning till att inte vilja använda pessoabettet
 är den uteblivna eftergiften. Vid all sorts ridning vill man kunna ge hästen en belöning när den gör rätt i form av en eftergift, även i munnen. Med ett pessoabett går inte det eftersom att bettet är överrörligt. Utan en eftergift går hästen heller inte i en ärlig form. För att ge total eftergift på ett pessoabett måste man släppa ut tyglarna helt och hållet vilket torde vara väldigt opraktiskt.

 
 
 
Hur reagerar hästen på detta?

Bettet kommer därmed få hästen att försöka komma undan bettets verkan och den kröker då på nacken. Att rida med ett pessoabett är som att skrika åt en döv. Varje hjälp du ger genom pessoabettet är betydligt större än du tror. Hästen kommer kanske till en början bli stum i munnen tills den slutligen väljer att "ge upp". För ryttaren kommer det knappt att kännas när man tar i tyglarna eftersom bettet inte har någon hävstång men för hästen känns det desto mer. Skulle man då ta tygeln till sej än mer så att man "har något i handen" kommer hästen ha hunnit känna bra mycket mer.

Skulle man då väl byta bett
 är det inte ovanligt att hästen fått en "psykisk blockering" inför bettets inverkan. Antingen kommer hästen att vara så pass stum och "härdad" i munnen att ryttaren kanske väljer att betsla upp än mer eller så kommer den att gå undan även från det vanliga bettet av rädsla för att bettet kommer att trycka och göra ont. Hästen känns villigare och lydigare därför att den inte kan säga emot. Ju längre man använder ett pessoa, desto svårare blir det att betsla ner.

Eftersom att hästen kommer att dra sig undan för bettet får man heller inte ett ärligt stöd på bettet. Förändringar som man kan se på en häst som rids på ett pessoabett, förutom det jag nämnt ovan kan exempelvis vara att man märker av en förändring i hästens gångarter, hästen blir trippig i steget. Långa mungipor (bild ovan) är också något man ofta ser hos hästar som rids på pessoabett just för att det inte finns något stopp. Många hästar springer även och gapar till bettet för att undkomma smärtan. Signalerna som ges till hästen från pessoabettet är konfliktartade som jag nämnt tidigare vilket ger reaktionen hos hästen att den drar sej undan. Ofta ser man ponnyer/hästar som går bakom hand, med sänkt rygg och bakbenen "på andra sidan ridhuset". Pessoabettet ger summa sumarum spänningar i hästens kropp vilket aldrig är hälsosamt.


Och slutligen

Missbrukande av bett är aldrig bra men faktum är att pessoabettet aldrig är bra på grund av dess funktion och den reaktion och de skador det orsakar hästen. Ofta är det så enkelt som så att de som väljer att rida på pessoabett inte vet om dess funktion, man kan inte veta allt! En hästmänniska som förstått funktionen hos ett pessoabett skulle dock aldrig vilja stoppa det i en hästmun och jag hoppas att denna text givit dej den förståelsen! 


Vanliga funderingar

Om man har en häst som gärna springer på, vad ska man använda för bett då om pessoat alltså är dåligt?
Det första man ska göra är att undersöka anledningen till att hästen springer. Har den ont någonstans? Har den dåligt passande sadel? Är ryttarens ridsätt anledningen till det hela? Är hästen frisk så måste man först och främst jobba med lydnaden. Att betsla upp är i många fall en genväg då det i många fall egentligen handlar om att grundarbetet inte sitter. Skulle man vilja rida på ett skarpare bett finns det tusentals andra som är bättre än pessoabettet! Se till att du vet allt om bettets funktion innan du stoppar det i hästens mun! Vill du ha ett bett med hävstångseffekt (som alltså då används med kedja) är det lämpligast att rida med dubbla tyglar så att du kan välja när du vill använda hävstångseffekten och inte.

Men det är ju hästmänniskor inom eliten som rider på pessoabett? De kan ju inte ha fel!
Faktum är att de inte är allsmäktiga, de inom eliten. De kan göra sådana "enkla missar" som att sitta med felvinklade händer. Medaljer och berömmelse betyder inte per automatik att man vet allting eller tar till sej all kunskap som delges en. (Vill du ha exempel så kan jag ge dem). Jag tror själv att du när du läst om pessoabettet inte skulle vilja stoppa det i en hästmun ens för en dag.

Om jag sätter tygeln i den stora ringen då, borde det inte verka som ett vanligt bett då?

Nej, det gör det inte. Om du däremot skulle sätta både sidostycket på tränset och tygeln i den stora ringen får du däremot samma effekt. Fast det blir enbart rörigt och då kan du ju alltså lika gärna använda ett vanligt bett.

 

"Nackdelen med ett pessoabett är att det inte finns några fördelar"/Anonym


Täcke eller inte täcke?

En riktigt bra och läsvärd artikel jag hittade från Hippson! Eller vad tycker ni?


- Alla klippta hästar behöver täcke. Allmänt kan man säga att en rad faktorer avgör om täcke behövs eller inte. Ras, ålder, storlek, pälsansättning, möjlighet till flock och skydd samt klimat. Den allra viktigaste faktorn är utfodringsintensiteten. Erfarenhet, hästöga och sunt förnuft behövs för att göra en bra bedömning, säger Karin Morgan, agronomie doktor och ansvarig för Hippologprogrammet vid Ridskolan Strömsholm.
Om hästen inte är klippt och utför ett medelhårt arbete (motsvarar ungefär tävlande upp till medelsvår nivå) behöver den normalt inte täcke på vintern. Varken i stallet eller ute. Hästar klarar kyla väldigt bra, mycket bättre än människor. Inte förrän temperaturen närmar sig tio minusgrader behöver en häst som i exemplet ovan täcke mot kylan. Men även då är ett par extra kilo hö effektivare än täcke. Om det regnar, snöar eller blåser mycket kan den dock behöva ett täcke som skydd.

Konvalescenten mer frusen
En "hobbyhäst" som endast tränas lätt, och därför inte är klippt, behöver inget täcke i stallet under vintern. Men den kan behöva ett täcke i hagen om man inte istället väljer att öka högivan lite.
Som hästägare bör man vara uppmärksam på konvalescenter och andra hästar som inte utför något arbete och som inte växer. Eftersom de får ganska lite foder, bara underhållsfoderstat, är deras energiintag lågt. Därför behöver man höja högivan eller lägga på ett täcke redan när temperaturen kryper under tio plusgrader! Deras låga energiintag gör dem lika känsliga för kyla som en klippt häst i medelhård träning.
Den hårt arbetande tävlingshästen har högst energiintag tack vare sin frikostiga foderstat och är därför tåligare mot kyla. En del av energin går självklart till arbete, men den har fortfarande mer till värme än en häst med lägre energiintag.
Om tävlingshästen är klippt, vilket de ofta är, behöver den dock ersätta sitt förlorade isoleringslager med ett täcke. Men med ett termotäcke klarar den då ner till minus femton grader innan den behöver ett extra täcke eller extra hö. Att lägga på dubbla täcken är alltså oftast helt onödigt.

Fodret viktigast
Fodret är den avgörande faktorn för om hästen fryser eller inte. Värme är en biprodukt i ämnesomsättningen vilket gör att ju mer hästen äter, desto lägre temperatur klarar den. Det betyder också att det är effektivare att öka hästens högiva än att lägga på ett täcke om man oroar sig för att hästen fryser. Hästar i träning och växande hästar har en energirikare foderstat än hästar i motsvarande vikt som inte tränas eller växer, och klarar därmed lägre temperaturer.
Den lägsta omgivningstemperatur som hästen kan vistas i innan den börjar frysa kallas för Nedre Kritisk Temperatur (NKT). Om temperaturen hamnar under NKT behöver hästen öka sitt foderintag för att behålla sin kroppstemperatur. Ligger temperaturen tio grader under NKT behöver hästen ungefär 1,5 kilo hö extra per dag, vid tjugo grader under NKT behövs 3 kilo per dag. Ett annat sätt att bibehålla kroppstemperaturen är att lägga på ett täcke.
- När man räknat ut dessa värden har man utgått från ett normalhö och bara tagit hänsyn till temperatur. Men även vind och nederbörd spelar in. Man har sett att avelsston med fri tillgång till grovfoder kan äta två till tre gånger mer i fuktigt och blåsigt väder runt noll grader, förklarar Karin.

Hästen är ingen människa
Hästar tål både värme och kyla väldigt bra, mycket bättre än vi människor. Det är genom huden som värmen försvinner och även om hästen har sju gånger så mycket kropp som vi, så har den bara 2,5 gånger så mycket hud. Det förklarar varför vi människor har så svårt att hålla värmen och fryser långt tidigare än hästen. Detta är viktigt att tänka på, så att vi inte reflexmässigt sätter på hästen ett extra täcke när vi själva fryser.
Hästen har många sätt att klara kyla. Dels kan den skaka, då producerar musklerna värme utan att hästen förflyttar sig. Dels kan den söka skydd på olika sätt. Till exempel genom att vända bakdelen mot vindriktningen, då minskar den kroppsyta som kyls ner av vinden. Den kan också ställa sig tätt intill sina kompisar i hagen.
Hästar som inte är klippta kan fälla upp håren i pälsen. På så sätt hamnar stillastående luft mellan hårstråna, som fungerar som en utmärkt isolering.
- Om hästen reser pälsen eller skakar är det ett tecken på att den fryser, säger Karin. Om du inte ser några av dessa tecken så kan du vara ganska säker på att din häst inte fryser, hur kallt du själv än tycker att det är.

Se upp med regn, snö och stark blåst
När det regnar, snöar eller blåser mycket sätts hästens försvar mot kylan lite ur spel. Vid en vindhastighet på tio meter per sekund skulle man behöva öka fodergivan med femton kilo hö om dagen för att hästen inte ska frysa. Det är ju omöjligt i praktiken, därför behöver hästen ett täcke för att inte frysa vid dessa väderleksförhållanden. Men det behöver inte vara något tjockt täcke, bara ett som förhindrar att hästen blir blöt. Ett vindskydd i hagen kan fylla samma funktion.
Solstrålning hjälper hästen att hålla värmen, även kyliga dagar. En gnistrande vinterdag, då det är kallt men sol och vindstilla, kan man gärna ta av hästen täcket i hagen. Men en mulen dag runt nollstrecket, med bitande vind eller kanske nederbörd, då gäller det att se till att hästen har ett vattenavstötande täcke.

Klippta hästar
Många väljer att klippa sin häst på vintern. Hästen känns piggare och problemen med svettning och eftersvettning minskar. Hästen torkar också snabbare efter ridpassen. När hästen blir av med sin päls tappar den också ett naturligt lager isolering. Det måste ersättas med ett täcke. Man har vid SLU visat att ett termotäcke ersätter det förlorade pälslagret. En klippt häst med termotäcke har samma NKT (minus sju grader) som en oklippt häst utan täcke, vid samma träningsintensitet.
För att slippa klippa sin häst sätter många på ett täcke tidigt på säsongen. De hoppas att detta ska minska pälstillväxten, men fungerar det? Karin svarar:
- Det är främst ljuset som styr pälsansättningen. Därför är det effektivare att ha ett ljusprogram, där man har tänt i stallet femton till sexton timmar per dygn. Andra faktorer som påverkar är täcke och en korrekt foderstat.

Dubbla täcken både onödigt och riskfyllt
- Att lägga på hästen ett extra täcke ger bara tio procent bättre isolering, säger Karin. Det är dessutom tungt för hästen och kan ge ryggproblem. För varm täckning kan också leda till att hästen ökar sin fuktavgivning under täcket och får svampangrepp. Tänk på att vädra pälsen varje dag, ta av täckena, rykta och visitera hästen.
Kan hästen ha samma täcke på sig inne och ute, trots temperaturskillnad?
- Ja, hästens komfortzon för temperatur är ganska vid, cirka 20 grader, så det går bra. Tänk bara på att det måste vara regnsäkert, så att hästen håller sig torr när den är i hagen, svarar Karin.

Halskragar och magplattor behövs inte
- Värmebalansen ska spegla hela hästens yta. Det är därför helt onödigt att använda halskragar och magplattor, även på klippta hästar. Dessutom har vi uppmätt att värmeavgivningen från halsen är mindre än från hästens övriga kropp, berättar Karin.
Hästens underhudsfett är också en betydligt viktigare faktor än till exempel päls, som isolering mot kyla. Fett isolerar tre gånger bättre än annan vävnad. Se därför till att din häst inte är mager, om du vill hjälpa den att hålla värmen i vinter.


RSS 2.0