Titanic

Ja jag älskar Titanic, en del av mitt liv, så mycket jag forskar, söker, kollat på dokumentärer och tagit till mig information på nytt gång på gång år efter år så fort det kommer nya uppgifter om katastrofen. ÄLSKAR Titanic. Det har varit en del av mitt liv sedan jag var liten och därav anledningen till min tatuering på min högra överarm som kommer från scenen då Jack säger "make each day count!" när han sitter med de rika personerna runt middagsbordet med Rose. Jag vet inte vad det är, men Titanic är något speciellt, något extra... Något som berör mig djupt... Så tatueringen och själva budskapet betyder en hel del mer än bara det Jack sa runt middagsbordet... Men i förhållande till min kärlek till Titanic fick det bli just det citatet, och jag ÄLSKAR det!!!!
 
 
 
Nedan är när min lillebror spelar Titanic på vår halvflygel hemma hos oss. 
 

Att vara eller icke vara...

Varning för lång text...
 
 
Klockan är över midnatt jag kan verkligen inte somna. Jag kan inte sova pga den vanliga orsaken; Jag tänker för mycket. Jag publicerade ju ett inlägg häromdagen ang Borderline, och tänkte återgå lite till den.☝🏼️
Jag fick diagnosen för några månader sedan efter en lång utredning. Jag har alltid tyckt att jag har varit annorlunda och har ofta svårt att förstå folks reaktioner. Eller kanske rättare sagt, svårt att tolka hur jag själv kan upplevas av andra människor. Jag ska förklara lite hur jag tänker och känner. Har aldrig gjort det innan, men det känns lixom som folk kanske får en annan bild av mig och har lite mer förståelse för hur jag kan reagera ibland.
 
 
Det är mycket som går runt i huvudet på mig, mycket mer än vad jag egentligen ger sken av till andra människor. Jag ser nog utåt sätt ut som en glad och öppen tjej, vilket jag egentligen också är. Jag har lätt för att prata med folk och umgås med andra personer, men ni anar inte hur mycket tankar som snurrar innerst inne.🙃
 
Mitt största dilemma: Jag hatar förändringar! Jag hatar framtiden och vad den har att erbjuda! Jag har extremt svårt för förändringar i vardagen, och varje kväll jag går och lägger mig så tänker jag inte på något annat än att jag önskar att tiden stannade. Jag vill leva så som jag gör nu utan att någonting ändras. Utan att något kommer se annorlunda ut under morgondagen. Jag kan inte sluta tänka på hur allt kommer se ut om några år och jag får en sån extrem ångest över det... Vilka kommer finnas med mig då? Kommer jag bo hemma? Kommer det käraste och mest älskade jag har i mitt liv finnas kvar, Pompeji? Jag fruktar så över den dagen... Det är många kvällar som tårarna rinner när jag tänker på honom. Kan han inte bara alltid att vara 22 år! Kan inte bara tiden stanna...?
 
 Jag vägrar acceptera att världen ständigt är i rörelse och att jag en dag kommer få hantera förändring efter förändring. Men det är svårt, det är så otroligt svårt och jag mår riktigt dåligt över det. Här kommer några andra exempel på min besatthet av att stanna tiden;
 
* Jag vägrade låta pappa sälja Chevan ända in i det sista innan toplockspackningen rasade. Jag körde själv bilen i två år (Vad skulle jag med en så stor bil till, egentligen?) innan den slutligen gick sönder och vi fick knappt en krona för den. Varför vägrade jag låta honom sälja den? Jo, jag har så mycket minnen med den bilen. Den hade varit i vår ägo i 13 år och jag hade växt upp med den. Jag kunde inte släppa den!🙈

* Jag har kvar mina självlysande stjärnor i taket sedan jag var liten! Jag klarar inte av att ta ner dom. Dom har alltid funnits där och dom får inte tas bort! Det är säkert närmare hundra stycken, och jag kan med största sannolikhet lova att jag kan rita en bild vad varenda stjärna har för placering. Mitt rum ser i stort sätt precis likadant ut sedan jag var 10 år.⭐️

* En gång för många år sedan då jag fortfarande hade en tjockskärm till datorn så hade pappa och lillbrorsan fixat en ny till mig, en plattskärm. Men när jag satte på skärmen så blev jag bara upprörd över att allt såg så annorlunda ut! Bilden var inte som den brukade och alla ikonerna låg huller om buller på skrivbordet (Jag har speciella platser för alla ikoner!) och jag blev så arg och upprörd över att allt var så rörigt så dom fick byta tillbaka till min gamla skruttiga tjockskärm! Det skulle se ut som det alltid gjort! 
 
 

Förstår ni hur löjligt jag själv tycker att det här låter? Men varför måste allt ändras... Det känns som om jag står bakåtlutad med båda hälarna i gruset och blir med tvång framputtad. Framputtad av LIVET! Jag älskar livet, egentligen, så som det är idag! Inte som det kommer se ut i morgon! (Såvida det inte ser ut som idag, men det vet jag ju aldrig.)

Småsaker som att jag är väldigt dålig på att ta tag i saker, slutföra saker, att volymsiffrorna i bilen alltid måste ligga på jämna tal, eller att jag är väldigt impulsiv är också något som är vardag för mig. 

Mitt humör är också ett problem. (Vilket säkert många av er kan konstatera, hehe!) Jag är väldigt skör och påverkas oerhört lätt av olika situationer. Ibland kan det räcka att någon säger något som ur andras ögon inte har någon betydelse eller anledning till att hetsa upp sig, för att jag ska explodera och se svart. Nästa sekund, om jag blir distraherad, så kan jag ha återgått till "normal" nivå igen precis som om ingenting har hänt. I det läget har jag redan glömt att jag ens varit förbannad. Däremot har kanske personen jag pratat med tagit åt sig eller på något annat sätt blivit ledsen eller irriterad över min reaktion. Därav har jag många gånger svårt att förstå varför personen lite senare är kort och tillbakadragen mot mig när jag själv är som vanligt. Jag inser inte att folk inte svänger så kraftigt i humöret som jag faktiskt gör. Alla mina känslor går i så snabba vågor upp och ner och upp och ner så jag tolkar ofta det som att folk är långsiktiga när det i själva verket kanske gått endast några minuter. Jag kan inte kontrollera dom. Jag hinner inte räkna till tio, eller ens tre, utan alla känslor samlas lixom som en atombomb och exploderar okontrollerat i total ilska, för att lite senare vänt helt till det motsatta.🙈
 
 


Även om allt stämmer i texten jag postade häromdagen, så var detta speciellt en klockren beskrivning: "På senare år har man i förståelsen av den här störningen belyst svårigheter med det som kallas mentalisering, dvs förmågan att reflektera över sina egna och andras känslomässiga upplevelser. Sådana svårigheter resulterar i att personen inte kan se sin egen roll i en relation utan enbart uppfattar det som att andra är orättvisa, elaka eller fientliga. Det leder till ideliga avbrott i både sociala och nära relationer."

Oftast menar jag verkligen inte att såra några av mina vänner, även om jag har haft ett och annat avbrott. Och ska jag vara ärlig vet jag inte än idag om dessa avbrott beror på mig och mina reaktioner eller om den andra personen i fråga har misstolkat mina reaktioner. Eller det kanske är samma sak? Jag vet inte.
Däremot är jag samtidigt extremt hämdlysten till folk som med flit har velat göra mig illa eller såra mig! Jag glömmer aldrig vad folk gör mot mig och jag kan aldrig lägga något sådant bakom mig. Jag får hela tiden höra att jag inte ska bry mig, men det är ju exakt det jag inte klarar av! Jag hänger upp mig på saker som egentligen är totalt onödiga att lägga energi på.✋🏼
 
 
Det är på kvällarna när jag lägger mig som jag börjar tänka på allt det här. Mitt liv. Mitt förflutna. Framtiden... Det resulterar i sin tur i många timmar tänkande innan jag väl somnar. Jag är så rädd att förlora människor jag älskar och att saker kommer ändras så det  bryter verkligen ner mig. Och vad är det enda man kan skylla på om man förlorar någon man älskar? Jo, framtiden!!

Gud jag vill skriva så mycket mer. Förklara så mycket mer! Men det skulle nog bli en hel novell. Och på tal om novell så ska jag nog börja läsa den dagbok jag skrev från 13 års ålder till 19 någonstans. Jag förde dagboken i Word och om jag inte minns fel så var jag uppe i nästan 300 sidor i den vanliga Times new roman, fontsize 12. Om ni bara visste vad jag har gått igenom...

Jag har inte velat säga rakt ut egentligen att jag har Borderline. Inte för att jag skäms över det, för det gör jag verkligen inte, utan för att jag själv vill ansvara för mina handlingar och inte få det att verka som jag hela tiden kommer att kunna skylla på min diagnos. Men samtidigt känns det på något sätt bra att folk ändå vet om det, och kanske med lite tur ha lite överseende eller framför allt förståelse för hur jag är och ibland reagerar.🙏🏼

Tur man mitt i allt har mitt största hjärta, kärlek och allra bästa vän, Pompeji!❤️
 
 
Jag vann över anorexian! Jag ska vinna över det här också!!💪🏼

Huvudet på spiken!

Borderline personlighetsstörning

Borderline personlighetsstörning innebär att man är känslomässigt instabil samt har svårt för att känna igen och handskas med känslor. Ungefär 0,5-2% av normalbefolkningen har borderline, vilket gör personlighetsstörningen till en av våra vanligaste. Ordet borderlinebetyder gränslinje och det hänvisar till att störningen är svår att placera in i de fack man ofta sorterar in psykiska störningar i. Idag försöker vi istället använda begreppet emotionellt instabil personlighetsstörning eftersom att detta tydligare förklarar störningen men begreppet borderline lever ändå vidare.


Vad kännetecknar borderline?

Känslor av förtvivlan, ensamhet, nedstämdhet, irritation och ångest är vanliga hos en person med borderline. Känslorna är också instabila vilket betyder att man i ena stunden kan vara lugn och harmonisk för att i andra stunden känna sig uppjagat och ledsen. Starka känslor, känslor som utlöses lätt och skiftar fort kan vara svåra att handskas med för andra människor. Relationer till personer med borderline blir därför ofta både intensiva och stormiga. En extrem separationsångest förenklar inte heller saken. Vid endast hot om en separation kan känslor av tomhet och övergivenhet utlösas hos den som lider av borderline. Ett annat problem med borderline är att man tenderar att se saker i svart eller vitt istället för i gråskalor. Antingen tycker man att saker är jätte bra eller jätte dåliga. Man idealiserar människor eller nedvärderar dem, det finns inga mellanlägen.


På senare år har man i förståelsen av den här störningen belyst svårigheter med det som kallas mentalisering, dvs förmågan att reflektera över sina egna och andras känslomässiga upplevelser. Sådana svårigheter resulterar i att personen inte kan se sin egen roll i en relation utan enbart uppfattar det som att andra är orättvisa, elaka eller fientliga. Det leder till ideliga avbrott i både sociala och nära relationer.


Tomhet och osäkerhet på vem man är

Det är vanligt att man upplever en stor tomhet inom sig, som andra kanske har svårt att se eller förstå. Man känna sig ensam och missförstådd.

Man kan också känna sig osäker på vem man är och vad man egentligen har för värderingar. Det gör att man lätt påverkas av den omgivning man för tillfället befinner sig i. Vad man tycker och vill kan därför variera mycket mellan olika tidpunkter och beroende på vem man umgås med. Det finns risk att man tappar bort vad man själv vill och mår bra av. Det är därför inte ovanligt att en person med borderline ena stunden är positiv till planerade sociala sammanhang, för att i sista sekund ställa in eller inte dyka upp.


Rädsla för att bli övergiven

Om man i grunden känner sig osäker på vem man själv är kan det vara lätt att bli beroende av de människor som finns runt omkring. I relationer kan det bli så att man hela tiden strävar efter att få bekräftelse av den andre och glömmer bort vad man själv behöver och mår bra av. Man kan uppleva det som att man faktiskt inte klarar sig utan den andra. Även om relationen egentligen inte är bra för en själv vill man till varje pris undvika en separation. Rädslan för att bli övergiven blir det som styr, man blir ständigt på sin vakt och man kan känna sig osäker på om man kan lita på omgivningen.


Starka svängningar mellan olika känslolägen

Känslorna kan svänga mellan att man ser allt som mycket bra till att man tycker att det mesta är nattsvart och man kan ha svårt att se nyanserna däremellan. Man agerar och tolkar omvärlden utifrån den känsla som för tillfället är starkast.


Humörsvängningar påverkar nära relationer

Hur man förhåller sig till och känner inför andra kan variera kraftigt, och det kan märkas särskilt tydligt i nära relationer. Ena stunden kan man ha starka positiva känslor för en person mycket för att i nästa stund tycka att den personen är ganska värdelös.

För andra kan det vara svårt att hänga med i de snabba svängningarna och för dem kan de skiftande känslolägena kan vara svåra att förstå och förhålla sig till. Man kan till exempel uppfattas som opålitlig, aggressiv eller känslokall, utan att man själv menar att vara det.


  

Jag hade kunnat skriva en egen text där jag beskriver mina känslor, men tyckte informationen från Internet träffade så rätt! Nu ska jag lägga mig i badet. Hoppas ni får en jättefin julafton i morgon och att ni varit riktigt snälla! Puss på er sötnosar!


Estoniakatastrofen

Okej. Jag är ju galet intresserad av dokumentärer och katastrofer osv och jag tittar på avsnitt efter avsnitt av olika typer av utredningar och annat, så nu har jag i ett par månader forskat lite om Estonia! Och ju mer jag har läst desto mer fundersam är jag om det verkligen var en olycka. För kolla här:

Det som jag tycker talar FÖR ett sabotage: 

* Färjan sjönk på mindre än 45 minuter. Det är för kort tid att sjunka på pga vatten genom bildäck. Kölen skulle få fartyget att flyta upp och ner en längre tid om det inte vore så att kölen fått ett hål från någonting. 

* De billiga hytterna på styrbordsidan längst ner fick även in vatten enligt överlevande och det kan inte komma från bildäck där vattnet forsade in utifrån.

* Det smugglades det in militär elektronik och krigsmaterial kort före förlisningen, bland annat den 14 och 20 september som tullchefen Lennart Henriksson fick order av tulldirektörn Stig Sandelin att släppa igenom utan att visitera.  

* Han stannade bilen ändå och gjorde en visitation av nyfikenhet innan han släppte igenom den. Bilen var en vit 745a och innehöll militär elektronik. Lennart Henriksson tog registreringsnumret och bilen var registrerad på Ericsson Access AB och mannen som körde uppgav att han hette Frank Larsson, ett namn som Ericsson i efterhand själva säger sig inte känna till. 

Lennart Henriksson har efter katastrofen mått mycket dåligt att han släppte igenom bilen och ansåg att han blev beodrad att utföra tjänstefel. Därför har han nu i efterhand berättat om händelsen offentligt.


Lennart Henriksson


* När Uppdrag granskning ringer tullförvaltaren Stig Sandelin för djupare information om varför denna bil ej skulle visiteras och vad han har att säga, blev svaret:


Stig Sandelin vill alltså inte svara på några frågor angående detta.
 

* Regeringen gjorde allt för att dölja bevis på vad orsaken till katastrofen var. De ville inte bärga några kroppar, saboterade dykningar innan gravfriden bestämdes, och planerade även att gjuta in hela fartyget i betong. (Inte alls genomskådligt att det är någonting dom ville dölja.)

* Fartyget ligger bara på 75 meters djup så bärgning hade varit möjlig.

* Estlands överbefälhavare mellan 1993-1995, Alexander Einseln, erkänner att militär smuggling på Estonia med alla sannolikhet skulle har ägt rum pga de slappa rutinerna, vilket tullpersonalen i Stockholm som jobbade på den tiden bekräftade. för när han fick reda på att det förekom militär smuggling kort innan fartyget sjönk och att sossarna ville täcka över fartyget och förbjuda dykningar, säger han att det är en tillräcklig anledning att ta upp utredningen på nytt.

 
...Och detta var ju exakt vad sossarna gjorde!
 
Det som talar EMOT ett sabotage:

* Hon specialbyggdes enbart för linjen Stockholm-Åbo på bara 12 månader i det tyska meyervarvet Byroveritas efter samma ritning som hennes systerfartyg Diana II. Det var Byroveritas ansvar att de internationella fartygsreglerna följdes däribland regeln på en extra vattentät dörr bakom bogvisiret. Men lämnar inte färjan land mer än 20 sjömil får man göra undantag från säkerhetsverket och ansvaret för att det skulle ske för Estonia låg på det finska sjöfartsverket. Skulle hon färdas utanför 20 sjömil från land var hon tvungen att byggas om. undantagsintyget utfördes dock aldrig och med tiden glömdes undantaget bort. Tillslut var det ingenting som sa att färjan inte fick gå fritt över hela Östersjön. Bogporten var alltså inte byggd för att klara rutten hon åkte på (150 sjömil), och speciellt inte i storm! 

Så var det egentligen sabotage trots allt? Vad tror ni? MVH tjejen med för mycket fritid, haha.
 

Hitler - The rise of evil

Det är en film jag håller på att titta på just nu. Jag börjar närma mig slutet på part 1 innan jag var tvungen att pausa och skriva det här inlägget!
 
Jag reagerade nämligen på den scen i filmen jag är vid nu.
Hitler tågar genom stan med beväpnade män bakom ryggen och möter en mur med soldater från andra hållet. På screenshoten jag tog nedan så kan man se Hitler i den beiga rocken i mitten ur soldaternas synvinkeln. Dessa står still i någon sekund innan Hitler och hans främre män, sekunderna efter, krokar arm med varandra och bestämt börjar marsera mot soldaterna. 
 
 
Det finns ett reellt foto på exakt den här scenen (som jag dessvärre inte kan hitta åt er nu). Dock är det fotot ett montage för att ge folket en bild av Hitler som modig, målmedveten och framgångsrik. I verkligheten, så stod Hitler i själva verket bakom sina "bodyguards", som dessutom blev ihjälskjutna. Montaget avslöjades aldrig för folket.
 
Just den här biten i filmen visste jag om att den ej speglade verkligheten. Frågan är bara om scenen är baserad på det fotot som redigerades och är en mindre detalj som egentligen är ganska obetydlig, eller om dom medvetet valde att ändra på verkligheten för filmens statistik.
 
Visst är det så att man alltid "flaschar" till en film med lite extra för att göra den mer intressant och händelserik, men just att den är baserad på ett förflutet så tungt som andra världskriget, så tycker jag att historien i sig borde vara mer korrekt. Finns det fler scener som är gjorda på faktafel?
 
Kände bara att detta kunde vara en "kul" grej för er att veta!
 Men nu ska jag fortsätta titta på filmen, tyvärr inte i samma förtroende efter den här scenen, tyvärr.
 
Chio så länge!

Månlandningen!

Såg nu att Neil Armstrong har avlidit... Förste människan någonsin som satte sin fot på månen. Och ja, det är precis vad han har gjort! Förstår verkligen inte hur folk i modern tid fortfarande tvivlar på att det verkligen skall ha ägt rum. Vad är det ni har så svårt att tro!? Här kommer en uppsats jag skrev för några år sedan då jag gick i skolan som just handlade om månlandningen. Läs igenom den en eller två gånger och återkom sedan med nya motargument om ni efteråt ens kan komma med nya. 

Tänk på att uppsatsen är skriven av mig och får därför ej kopieras till vidare bruk av såväl privatpersoner eller till officiella sammanhang! 
 

"Inledning.

 

Ja, som rubriken lyder; Har vi verkligen någonsin beträtt en annan himlakropp? Det finns argument som talar både för och emot detta, och överallt får man höra olika uppfattningar om detta skede skulle vara sant eller ej. Nedan följer ett antal frågeställningar och argument som talar emot. Dessa har jag sedan försökt besvara i den ringa mån jag kan som civil person i detta tunga, men avsevärt intressanta ämne.

Artikel: http://www.ufos-aliens.co.uk/cosmicapollo.html
 

 

 

Frågeställningar/Argument.

 

• På en bild från månen har den ena astronauten 45% längre skugga än den andre. Hur kan det
   vara möjligt då solen är den enda strömkälla månen har?

  • Inte på någon bild syns det skarpa stjärnljus som borde finnas.
  • Månlandarens luckor är för små för att fullt påklädda astronauter ska kunna ta sig igenom. 
  • Den amerikanska flaggan vajar på månen trots att det inte finns någon vind.
  • Hur kan kameran hålla i temperaturer under 250 grader? Varför säljs inte sådana kameror i dagens marknad?
  • Hur kommer det sig att sanden på månen inte fryser när det är så kallt?
  • Enligt undersökningar så får man fram samma effekt på gravitationen i rymden om man skulle spela upp filmen i lägre hastighet på jorden.
  • Varför finns det inget damm på månlandarens fötter när de landade?
  • Delar av astronauterna eller månlandaren som borde legat helt i skugga och vara så gott som svarta syns alldeles för bra. Hur är det möjligt?

 

 

Fakta

 

Apollo-programmet var från början nära att sluta i en katastrof då en grupp astronauter omkom pga en brand som bröt ut i kapseln före start. Det tog för lång tid att få upp kapselns lucka för att hinna rädda astronauternas liv.
Trots den dramatiska händelsen beslöt sig NASA att fortsätta med Apollo-programmet. Testflygningar gjordes tills det var dags för projekt nummer 3, det stora målet; att landa på månen. Apollo 11 skulle föra de tre astronauterna Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins mot månen. Man räknade ut att deras månraket vägde omkring 3000 ton, varav 2000 ton av den totala vikten bestod av enbart bränsle.

Raketen sköts upp i rymden och färden mot månen gick problemfritt. Collins fick det värsta uppdraget, vilket var att stanna kvar kapseln som färdades runt månen. Armstrong och Aldrin befann sig i en särskild månlandare som kopplades loss från Collins kapsel, och gav sig ner till månytan. Denna uppdelning av Apollo 11 gjordes därför att det skulle gå åt mindre bränsle vid färden tillbaka till jorden. Den 21 juli 1969, 16:17:42 lokaltid i Florida, klev Neil Armstrong ur Apollo-landaren och blev den första människan någonsin att sätta sin fot på en annan himlakropp. Resan från jorden hade då tagit 4 dagar.

Hela händelsen sändes ut i världens alla TV-apparater och man kunde höra Neil Armstrongs nu historiska ord när han klev av sista pinnen från månlandarens stege: ”That’s one small step for man, but one giant leap for mankind”. Hans fotspår kommer även att finnas kvar i miljontals år eftersom att det inte blåser på månen.

Armstrong och Aldrin tog med sig en mängd bilder, prover och 22 kilo månsten/grus från månen, innan de återvände till månlandaren. De kraftiga startraketerna på landarens undersida sköt upp dem från månens yta så att de kunde gå samman med kapseln uppe i rymden. Det krävdes en fantastisk planering för att allt över huvudtaget skulle vara möjligt. Själva landningen på jorden skedde genom att låta kapseln falla ned i Stilla Havet. Kapseln hade då en hastighet på 39 000 km/tim när den trängde igenom jordens atmosfär. 

 

 

Diskussion/Motargument.


Var Månlandningen en bluff?

Artikeln jag valde att utgå ifrån publicerar praktiska bevis som pekar på att historien om månlandningen skulle ha varit en enda stor lögn. Enligt en del amerikaner, bl.a. Bill Kaysing som delar åsikter med de som är publicerade i artikeln, så var månlandningen en ren bluff. Han menade att den direktsända landningen spelades in i en studio några månader tidigare. Han påstod att NASA beräknat chanserna att landa på månen till 0.0017%. NASA förstod att de inte skulle hinna med USAs löfte om att ha landsatt minst en man på månen innan 60 talet. De spelade in allt som skulle sändas i TV i Nevadaöknen och den redan inspelade landningen visades i TV över hela världen. För att sedan ”återvända” till jorden, släppte man ner kapseln i havet via ett plan. Dock fanns det flertalet vittnen som följde resan från start till mål och jag tror att de flesta av allihop såg hur Armstrong, Collins och Aldrin kom genom rymden under resan tillbaka till jorden, och inte från ett flygplan. 

De frågeställningar som ständigt uppkommer om huruvida månlandningen skulle kunna vara sann är väl genomtänkta, ändå finns det motargument till majoriteten av dessa. Motargumenten från frågeställningarna ovan lyder följande:

 

1. Det finns bilder där man har kunnat läsa texter och se skuggsidan av föremål från månen, vilket många undrar hur det kan vara möjligt då det inte finns någon atmosfär på månen. Men detta beror helt enkelt på att ljuset som hamnar på månens yta reflekteras som solljus upp till månlandaren och därmed kan man då urskilja föremål även i skuggor. Om man tittar på fullmånen en kväll så ser man hur starkt den reflekterar solljuset, även på 385 000 kilometers avstånd. Detta gör att ljus reflekteras även till områden i skugga. 

2. Det stjärnljus som påstås sig borde ha funnits med på bilderna bryts av solljuset, vilket gör att dessa inte blir synbara för blotta ögat. Om man tittar mot himlen under dagen ser man heller inga stjärnor, även om dessa fortfarande finns.

3. Att komma ut ur en månlandare med en måndräkt som det beskrivs i artikeln som omöjligt, är inga problem om man utför det korrekt. Astronauterna måste nämligen krypa baklänges ut, en efter en. 

 

4. Det uppkommer även i artikeln att den ena astronautens skugga är 45% längre. Orsaken till detta är på att månens yta inte är helt slät och därför faller skuggorna olika. På flertalet bilder kan man även bevittna hur skuggorna verkar peka åt lite olika håll. Detta beror på olika ljuskällor. Förutom solen så reflekterar även jorden ljus. Det framkommer även i artikeln att skuggan mannen bildar på en publicerad bild borde ha ett veck där en vertikal ökning av marken sker. Detta finns inte. Men det är helt naturligt och händer också på jorden - utan studiobelysning. Hur de faller beror på hur marken lutar och på att de tvådimensionella bilderna återger ett tredimensionellt landskap. Att skuggorna faller lite snett kan även bero på att det vidvinkeloptik på kameran förvrängde de parallella linjer som fanns. Samma effekt går att återskapa genom att med full vidvinkel fotografera en randig tapet.


5. Det är också tal om att det inte på något foto syns minsta grop under månlandaren eller något damm på månlandarens fötter trots att ytskiktet på månen består av lös sand. Men eftersom att det inte finns någon atmosfär eller luft på månen, utan endast vakuum, så kan lösa partiklar inte virvla upp i luften på samma sätt som på jorden. De partiklar som kastats upp av månlandaren kommer att falla utåt, åt sidan och direkt ned. Det kan alltså inte lägga sig på månlandarens fötter.

6. Den allra vanligaste frågeställningen som många använder sig som bevis är just att flaggan vajar på månens yta. Att flaggan skulle vaja beror självklart inte på någon vind. Att tyget rör sig som den gör beror på att flaggans stång var av ett lätt material samt att den vibrerade en kort stund efter att pinnen borrats ner i marken. Astronauterna har själva sagt att det var extremt svårt att fästa stången. Tillsammans med månens gravitation samt det tomma luftmotståndet ser detta ut som om den vajar på grund av en vind.

7. Att månsanden inte fryser, även om det är -250 grader beror på, som nämnt ovan, att det inte finns något syre på månen. Därför kan det inte bildas fukt som gör att sanden skulle kunna frysa. Det har även kommit till tal om huruvida kameran astronauterna använde sig av skulle ha klarat dessa kalla omständigheter. Det skulle den förmodligen heller aldrig gjort, om den inte hade varit specialdesignad just för att klara av den bisarra miljö den skulle komma att utsättas för. En sådan kamera skulle dessutom aldrig vara aktuell att tillverka i modern tid. Jorden når aldrig så låga temperaturer som -250, samt att prisklassen på kameran skulle ha varit ofantligt hög.


8. Angående det motorljud som var förväntad att höras ifrån NASAs film som aldrig hörs. Jo, det beror på att motorerna i stort sett helt var avstängda under sista delen av landningen för att den skulle ske så mjukt som möjligt. Samtidigt så anser jag det orimligt att jämföra hur ljudet fortplantar sig i vakuum utifrån samma utgångspunkt som det gör i syre. Astronauterna hade även mikrofoner på samma sätt som piloter använder, designade just för att ta upp så lite bakgrundsljud som möjligt.

 

9. Flertalet forskare säger sig ha gjort försök att filma hoppande astronauter på Jorden och visa filmen i slowmotion för att ge klara bevis på att NASAs film aldrig skulle ha spelats upp i långsammare tempo. Jag ska ge ett exempel; Föreställ dig sparka undan sand på marken med din ena fot. Resultatet som följer är att det grova gruset kommer att flyga längre bort än det damm som också virvlas upp. Detta kan ses självklart att det blir så, men anledningen är inte att gruset är tyngre än dammet, utan på grund av att gruset har en mindre yta i förhållande till sin massa än dammet. Luftmotståndet bromsar alltså ned dammet snabbare än gruset. I NASAs film däremot, ser man att det fina dammet som kastas upp av månbilens hjul flyger exakt lika långt som det grövre gruset innan det når marken. Det är i kemisk regel omöjligt att återskapa samma procedur på Jorden.

 

10. För övrigt så hände detta innan man skickade människor till månen:

 

1957 - Sovjet skickar upp Sputnik 1 i omloppsbana runt jorden.

1958 - USA skickar upp explorer 1.

1959 - Raketer från Sovjet når månen.

1961 - Ryssen Juri Gagarin åker i omloppsbana runt jorden.

1962 - Mariner 2 från USA flyger förbi Venus.

1965 - Mariner 4 från USA flyger förbi Mars.

1966 - Venera 3 från Sovjet landar på Venus

1969 Apollo 11 skjuts upp och landar på månen. 

 

Med tanke på de framsteg som gjordes innan själva månlandningen så tvivlar jag på att man kan bevisa att den i själva verket skulle vara påhittad. Självklart finns det kritiker som hävdar att månlandningen aldrig ägde rum. Men då undrar jag varför man skulle skjuta upp en raket som kostar tiotals miljarder dollar att tillverka, för att senare inte låta den nå till planerad destination?

Men anta för ett ögonblick att hela historien faktiskt VAR en bluff! Förutom att NASA då skulle ha lyckats med att lura hela världens befolkning, inklusive hela forskarvärlden, så måste de även ha haft Sovjetunionen på sin sida. De satt och lyssnade på radiokommunikation från månen i sina egna mottagare, och skulle de vid all förmodan inte ha varit från rymden så skulle Sovjet med all säkerhet lyckats avslöja detta. Att två ärkefienden mitt under det kalla kriget skulle hjälpa till att besegra sig själv anser jag ej hålla måttet. Argumenten för att månlandningen var en enda stor bluff anser jag i själva verket visa sig vara rena bevis för att månlandningen faktiskt har ägt rum!

 

© Copyright by 

/Nathalie Safko -08 "


RSS 2.0